UVK-rullen

I helgen så var det dags för lopp igen, och den här gången så var det ju faktiskt i Uppsala. Och även om jag inte var lika nervös som inför Alliansloppet då jag skulle åka 48 km så var jag rätt pirrig nu med fast jag ”bara” anmält mig till 27 km… Men jag tror de där tävlingsnerverna är något jag får leva med. Minns att det var lika inför precis varje fotbollsmatch med. ;-)

Det gick väl ok på loppet, även om jag hade förväntat mig en bättre tid. Även om den kanske var lite i orimligaste laget (hej å hå, här sätter vi helt plötsligt höga mål! Haha!).

img_1930

Jag hade nog kunnat köra på lite mer, men samtidigt så vad spelar någon minut hit eller dit för roll? Det är ju inte direkt så att jag tävlar om några pallplatser. ;-)

Så, nu får vi se vad som händer härnäst på tävlingsfronten. Om jag går efter dagsform så måste jag nog säga att jag känner mig rätt mättad tävlingsmässigt. Kanske får bli fokus på någon vintertävling på skidor nu istället.

 

 

Målet för #saraochlinneagoestotrollhättan

Så kom dagen vi laddat för. Alliansloppet 2016. Jag skulle köra 48 km och Linnéa (lillasystern för er som inte vet.) 32 km. Jag körde ju 32 km förra året och det gick ok, så jag tänkte att jag behövde en värre utmaning iår.

Vi kom ner på fredagen och jag var nervös men taggad. Ville liksom bara stå där vid startlinjen och få komma iväg. Att klockan skulle bli 11.00 på lördagen. Linnéa däremot funderade på vad som skulle vara lättast, smita iväg under natten eller fejka en magsjuka. Haha! Men vi stod där iallafall båda två när starten gick.

img_1792

På hotellet, efter frukost och i väntan på att få rulla iväg till starten.

img_1812

I väntan på starten! Jag startade 11.00 och Linnéa en kvart efter.

Loppet gick helt över förväntan för min del. Jag kom på att det ju fanns en risk för att jag på riktigt skulle bli sist i mål! Förra året åkte jag som sagt 32 km, och då skulle ju många åka ett varv till. Men i år så åkte jag maxlängd, och det var bara 15 startande i damklassen. Desto mer i herrklassen, men de har ju en väldig fördel med styrkan… Och förmodligen så är alla som kör 48 km väldigt vältränade, annars kan man ju anmäla sig till 32, eller 16… Så, jag förberedde mig på att komma sist i mål. Och tänkte att jag skulle bli väldigt glad om jag kunde köra på 3 timmar och 30 min.

Men så kände jag mig stark i stort sett hela loppet igenom och jag fick snarare hålla igen (var rädd för att gå in i den där berömda väggen som jag hört talas om) större delen. Jag kom i mål på 3 timmar och 17 minuter och med drygt 30 personer bakom mig! DET NI! Jag är sjukt stolt över mig själv.

Jag kände mig ändå stark och inte helt slut när jag kom i mål. Mest illamående och matt, men det berodde nog mest på att jag inte ätit på hela dagen och tankat mig full med olika energigrejer. ;-)

img_1811

På väg ut på andra varvet… Så snygg. ;-)

img_1793

Så stolt över den här medaljen!

Efter loppet så hängde vi kvar för att se när pappa och resten körde tävlingsklassen och efter det var det bara att gå till hotellet, duscha och göra sig iordning för middag och öl på stan. Mycket trevligt! (Berodde dock på sällskapet, i Trollhättan var det stendött, haha!)

img_1805

Sjuuuuukt god öl!

Känns lite trist nu när det är över faktiskt, även om det känns lite skönt att det faktiskt gick så pass bra som det gjorde. Jaja, bara att tagga om till nya mål… :-)

Incheckade i Trollhättan

Nu är vi incheckade i Trollhättan och imorgon väntar Alliansloppet! Så sjukt taggad. Nu vill jag bara stå där vid startlinjen (eller allra helst tagit mig upp för mega backen i starten på sista varvet) och få det överstökat. 

Mest orolig är jag för att jag ska bli energilös. Men efter att jag fått hjälp inne på Team Sportia så tror jag att energi är minsta problemet.


Nu har jag uppladdning före loppet, under loppet och efter loppet. Så jag borde nog kunna ta mig runt. ;-) 

Gah, tävlingsnerver alltså. 

#teamdjurström

Pappa fyllde 58 år i måndags, och inför det så fixade jag och Linnéa en gemensam present. Nämligen matchande hoodies vi kan ha när vi åker till Alliansloppet nu i helgen!

img_1731 img_1727 img_1718

Sjukt snygga va? ;-) Jag gillar hashtags så den var ju perfekt för oss. Haha! Tror pappa var rätt nöjd med. Dom invigdes direkt i måndags då vi körde ett rullskideslopp som uppladdning för Alliansloppet. Jag och Linnéa körde på snabbare än någonsin. Känns lovande inför lördag! Skillanden är ju bara att jag då körde 13 km, men på lördag ska jag köra 48 km… Hyfsat nervös. Men jag ska nog fixat, bara inget oförutsett händer och att jag står på benen hela vägen in i mål.

Nope, nu måste jag styra upp min packning. Åh, tävlingsnerver… Pirr, pirr!

All by my self…

Igår åkte barnen och Simon till farmorn och farfarn i Söderbärke och jag är kvar hemma för att jobba sista veckan innan semestern. Igår så passade jag på att åka 2,8 mil rullskidor på ett distanspass med Team Sportia, och sen hänga barnfri hos pappa och hos min moster. Man hinner liksom umgås på ett annat vis… :-) Men nu längtar jag halvt ihjäl mig efter min lilla familj istället.

img_0869 img_0865

Vad benen gjorde igår. ;-)

Idag ska jag passa på att gå på stan och fixa lite ärenden som att hämta ut ring och köpa lite smink. Smink utbutet hemma är ju inte lika roligt som det var för några (eller ganska många…) år sedan när den här morsan hängde på krogen lite oftare. ;-)

Äntligen?

Hmm… Vågar jag gissa på att min träning äntligen gett lite resultat? I söndags körde vi ett distanspass på nästan 3 mil, och jag kunde öka takten och ”maxa” sista biten och känna mig stark. (visserligen så vet jag att jag kör försiktigt ”orkmässigt” eftersom jag är en fegis som är rädd för att ta ut mig). Igår gymmande jag på lunchen, och där var det väl inget nytt men sen på kvällen tog jag en löprunda och jag kunde springa längre än planerat samt att avslutade med 10 backintervaller istället för de 5 planerade. Jag kände mig helt enkelt stark!

Vågar jag tro på att träningen gett resultat? Jag tycker nämligen att jag tränat på rätt bra senaste tiden men jag har inte känt mig bättre. Visst att jag kunnat öka på vikterna på gymmet (men det är ju pinsamt med vad lågt jag startade med i februari) men i övrigt har jag inte känt någon skillnad. Har ju haft lite otur med förkylningar (pollen?) och sånt som kommit och gått, och det gör ju inte under för hur man känner när man tränar heller iofs. Så det kanske bara är så enkelt som att jag äntligen är frisk. ;-)

Iallafall, jag tänker vara glad över det som jag får vara glad över och passa på att njuta.

img_0819

Lunchgym och kvällslöpning. Tisdagar innebär ofta två pass på en dag.

Med löpningen så fortsätter jag att försöka att inte sätta krav alls för att jag ska försöka få in någonstans att det ska kunna vara kul. Jag gillar verkligen inte att springa. Men jag känner nu att det är det jag behöver för att öka på flåset när jag åker rullskidor och så är ju ändå lite löpning bättre än ingen. Samt att jag verkligen försöker ge allt i backintervallerna i slutet på passet. För DET tycker jag skumt nog är kul?

Idag blev det dock en vilodag, och imorgon hoppas jag få till ett pass backintervaller på rullisarna.

Dyra kalorier

Jag såg att Zmarta har olika barometrar, bland annat en ”hälsobarometer” där man kan se hur mycket en kalori kostar i olika sporter. Jag vet inte riktigt hur de gått efter när de skapat barometrarna men tydligen så kostar min favorit längdskidor 27:-/kalori. Känns lite dyrt? Men å andra sidan kostade mina skidor över 3000:-, och det inne bär alltså att jag kommer att förbränna drygt 111 kalorier av dem. Plötsligt känns de inte så värda pengarna när de inte ens kommer att bränna bort en halv Snickers. ;-)

Skämt å sido, statistik är kul. Speciellt när man kan välja hur man vill tolka den och hur lätt det är att vinkla åt olika håll.

De har även en sommarstads barometer om man är mer intresserad av vart man kan få mest sommarsemester för pengarna. ;-)

 

Perfekta nypistade spår.

Ovärda skidor. Haha!

Det gäller att passa på…

…när man kan.

Idag blev det två träningspass; gym på lunchen och backintervaller på rullskidorna ikväll. Inte så illa pinkat. ;-)

Men nu är det ju inte direkt så att varje dag ser ut så, utan jag får verkligen kämpa för att komma upp i min ”ok träningsvecka”.

Lite så här tänker jag:

Ok träningsvecka

  • 2 pass rullskidor (ett distans + ett backintervaller)
  • 1 gympass
  • 1 corepass på actic

Bra träningsvecka

  • Samma som ovan
  • 1 löppass

Sjuuuuukt bra träningsvecka

  • 2 pass rullskidor
  • 2 gympass
  • 1 corepass
  • 1 löppass

Det är dock sällan jag kommer upp i den sista kategorin, snittar gör jag nog på ok träningsvecka… Men det har jag lovat mig själv att vara nöjd med. Och stolt över mig själv om jag klarar av! För att få dåligt samvete och känna sig misslyckad ger ju ingen vidare träningspepp till kommande veckor.

Mitt mål med träningen?

Det är att känna att jag mår bättre, blir starkare och piggare samt att klara av 48 km rullskidor på alliansloppet i slutet på augusti. Wish me luck. ;-)


Teknikträning på studan i söndags. Sjukt kul!

PT!

Idag körde jag ett första pass med en pt på nya gymmet. Rätt intressant. När jobbet flyttade så hamnade vi precis mittemot ett gym, så jag passade på att byta eftersom jag hade lite väl svårt att få ändan till friskis, och när man tecknade kort där så ingick två pt-timmar.

Den här gången så blev det ju mest prat och han kollade en hel del på hur jag gör övningar, och precis som sist jag gick hos en pt (knappt två år sen) så är jag fortfarande stel i många rörelser. Främst i rygg och nacke men också i höften? Jaja, bra att någon kommer och reder ut alla fel så att man kanske kan få en chans att rätta till. Bättre sent än aldrig? Haha!

Nästa pass är nästa måndag och då ska jag få ett pass som jag kan göra med fokus på att bli en bättre skidåkare. Ser mycket fram mot det! Jag har ju dragit mig mycket för gymmet för att jag känt mig osäker och eftersom jag inte har oceaner av tid så vill jag ju ha ut max av min träning och inte gå och fjutt-dra i några maskiner.

img_8955

När man inte vågar ta en selfie i omklädningsrummet så kan man smyg ta en på sina skor. ;-) Bara för att ha ett bevis att man faktiskt vart där. Att golvet är misstänkt likt vårt badrumsgolv är bara en slump!!!

Träningsresa till Orsa

Så! Nu är jag hemma igen. I torsdags så åkte jag på träningsresa (längdskidor) till Orsa, så kom jag hem igen igår kväll. Jag hade lite otur och blev sjuk veckan innan, och hade räknat med att hinna bli frisk. Dock hade jag fortfarande väldigt ont i halsen under hela resan, så det kändes lite värdelöst. Jag skrapade ihop 6 stycken träningspass på skidorna iallafall, även om jag verkligen försökte att aldrig ta ut mig (hade koll med pulsklockan). Jag vet att det är korkat att träna med ont i halsen, men vad ska man göra när man inte vill ställa in? ;-)

Det andra negativa var att det var fruktansvärt kallt (vilket också gjorde att det var precis INGET glid. Pust!)! Tror det snittade på någonstans -18? Brrrrr… Så det var ju lite svårt att njuta när luftrören knöt sig och tårna frös bort. MEN, nog med det negativa! Det finns ju en anledning till att jag ville åka upp och det får bilderna visa:

Nu är jag taggad på vardag i två veckor, sen drar vi upp till Orsa igen! Fast den här gången med min familj, pappa och några syskon och brorsan och hans familj. Ska bli SÅ kul och jag ser fram emot det massor. Då blir det dock fokus på slalom och familjetid. ♥