Målet för #saraochlinneagoestotrollhättan

Så kom dagen vi laddat för. Alliansloppet 2016. Jag skulle köra 48 km och Linnéa (lillasystern för er som inte vet.) 32 km. Jag körde ju 32 km förra året och det gick ok, så jag tänkte att jag behövde en värre utmaning iår.

Vi kom ner på fredagen och jag var nervös men taggad. Ville liksom bara stå där vid startlinjen och få komma iväg. Att klockan skulle bli 11.00 på lördagen. Linnéa däremot funderade på vad som skulle vara lättast, smita iväg under natten eller fejka en magsjuka. Haha! Men vi stod där iallafall båda två när starten gick.

img_1792

På hotellet, efter frukost och i väntan på att få rulla iväg till starten.

img_1812

I väntan på starten! Jag startade 11.00 och Linnéa en kvart efter.

Loppet gick helt över förväntan för min del. Jag kom på att det ju fanns en risk för att jag på riktigt skulle bli sist i mål! Förra året åkte jag som sagt 32 km, och då skulle ju många åka ett varv till. Men i år så åkte jag maxlängd, och det var bara 15 startande i damklassen. Desto mer i herrklassen, men de har ju en väldig fördel med styrkan… Och förmodligen så är alla som kör 48 km väldigt vältränade, annars kan man ju anmäla sig till 32, eller 16… Så, jag förberedde mig på att komma sist i mål. Och tänkte att jag skulle bli väldigt glad om jag kunde köra på 3 timmar och 30 min.

Men så kände jag mig stark i stort sett hela loppet igenom och jag fick snarare hålla igen (var rädd för att gå in i den där berömda väggen som jag hört talas om) större delen. Jag kom i mål på 3 timmar och 17 minuter och med drygt 30 personer bakom mig! DET NI! Jag är sjukt stolt över mig själv.

Jag kände mig ändå stark och inte helt slut när jag kom i mål. Mest illamående och matt, men det berodde nog mest på att jag inte ätit på hela dagen och tankat mig full med olika energigrejer. ;-)

img_1811

På väg ut på andra varvet… Så snygg. ;-)

img_1793

Så stolt över den här medaljen!

Efter loppet så hängde vi kvar för att se när pappa och resten körde tävlingsklassen och efter det var det bara att gå till hotellet, duscha och göra sig iordning för middag och öl på stan. Mycket trevligt! (Berodde dock på sällskapet, i Trollhättan var det stendött, haha!)

img_1805

Sjuuuuukt god öl!

Känns lite trist nu när det är över faktiskt, även om det känns lite skönt att det faktiskt gick så pass bra som det gjorde. Jaja, bara att tagga om till nya mål… :-)

Incheckade i Trollhättan

Nu är vi incheckade i Trollhättan och imorgon väntar Alliansloppet! Så sjukt taggad. Nu vill jag bara stå där vid startlinjen (eller allra helst tagit mig upp för mega backen i starten på sista varvet) och få det överstökat. 

Mest orolig är jag för att jag ska bli energilös. Men efter att jag fått hjälp inne på Team Sportia så tror jag att energi är minsta problemet.


Nu har jag uppladdning före loppet, under loppet och efter loppet. Så jag borde nog kunna ta mig runt. ;-) 

Gah, tävlingsnerver alltså. 

Påfyllnad av byxor

Båda barnen har växt så att det knakar under sommaren så mycket kläder har behövts rensas ur garderoben och något som båda två saknar så är det jeans/byxor. Det som är absolut svårast att köpa. Så svårt att hitta byxor som är snygga och framförallt är tillräckligt sköna för att barnen ska vilja ha dem på sig… Båda två är nämligen extremt känsliga för hur de ska sitta och kännas.

Dessa byxor i superstreach har kommit in hos h&m (199:-) och de ska jag spana på till Tuva, de ser verkligen lovande ut. Om de sitter bra så får jag nog ladda upp med ett gäng så har vi så det räcker sen.

hmprod

Utöver strumpor/underkläder och dyligt så måste ju byxor vara det tråkigaste inköpet till barnen. Man vill bara ha något bra, enkelt, snyggt och bekvämt och helst billigt. Som dessutom ska passa till helst ALLT i resten av garderoben.

#teamdjurström

Pappa fyllde 58 år i måndags, och inför det så fixade jag och Linnéa en gemensam present. Nämligen matchande hoodies vi kan ha när vi åker till Alliansloppet nu i helgen!

img_1731 img_1727 img_1718

Sjukt snygga va? ;-) Jag gillar hashtags så den var ju perfekt för oss. Haha! Tror pappa var rätt nöjd med. Dom invigdes direkt i måndags då vi körde ett rullskideslopp som uppladdning för Alliansloppet. Jag och Linnéa körde på snabbare än någonsin. Känns lovande inför lördag! Skillanden är ju bara att jag då körde 13 km, men på lördag ska jag köra 48 km… Hyfsat nervös. Men jag ska nog fixat, bara inget oförutsett händer och att jag står på benen hela vägen in i mål.

Nope, nu måste jag styra upp min packning. Åh, tävlingsnerver… Pirr, pirr!

Sneakers till hösten och klantiga jag

Ibland har jag otroligt lätt att bli helt insnöad på något och då googlar jag och söker efter det till ögonen står i kors. Men sen kan intresset ge med sig lika snabbt som det kom… Just nu är det sneakers till hösten som JAG MÅSTE HA. Jag har kommit fram till att jag vill ha några adidas-sneakers men har inte bestämt mig för modell eller färg.

img_1748

Alla skor finns hos Footish.

Jag är egentligen sugen på alla modeller, men funderar kanske mest på de höga just nu. Kan ju vara bra till hösten då man inte vill ha en glipa mellan sko och byxor. Hmmm… Så svårt val! De rosa varianterna är ju också grymt lockande. Samt de klassiska i mitten nere. Men då kanske jag hellre vill ha de med silver som inte blir lika mycket kontrast?

Jaja, ni hör ju. Jag har inte bestämt mig.

Men få se om det blir några skor överhuvudettaget, jag lyckades nämligen backa in i en annan bil idag utanför förskolan… Gah! Så SJUKT klantigt och min första incident. Där fick jag för att jag går runt och är kaxig över att jag aldrig vart med om något. Och vem fan håller koll på bilar utanför förskolan?! Man har ju fullt sjå med att hålla koll på alla barn… Ärsch, jag försöker skylla i från mig på det mesta, men det är väl bara att bita i det sura äpplet…

*Bankar huvudet i väggen*

Att fiska kräftor…

…eller hänga i stallet.

I fredags så vankades det kräftfiske uppe hos kidsens farmor och farfar i Söderbärke, men Tuva hade ridskolestart i lördags och det ville hon ju absolut inte missa. Så vi delade upp oss, Simon och Isak åkte för att fiska kräftor i fredags och jag och Tuva hade myskväll och sen ridskola innan vi åkte upp på lördagen lagom till själva kräftskivan.

img_1689

Det blev en del kräftor. Smaskens!

På själva kräftskivan var dock Isak rätt skraj och vågade inte äta eller dricka något med rädsla för att det kanske kunna finnas kräftor i. Kan det inte vara små, små kräftor i den röda saften? Är det säkert att det inte finns kräftor i brödet? Eller potatisen? Jag såg att när han tittade på Simon som åt en kräfta så hulkade han till och med!

Han har drömt mardrömmar och krabbor under sommaren, men tydligen hade det gått bra med själva kräftfisket… Kan kanske bero på också att han har väldigt mycket tankar om döden nu och det blir ju väldigt mycket död när man kokar kräftor. ;-)

Men jag är inte den som kan döma, jag minns ju när pappa fick hem färska kräftor när vi var små och fyllde badkaret. Jag och lillebrorsan satt hela kvällen och lekte med de där och gav dem namn osv. Hur många tror ni jag åt sen dagen efter? INTE många. Jag tvingade i mig en minns jag, men det kändes ju som att jag åt upp en av katterna. Och jag som ÄLSKAR kräftor annars, och gjorde även då som liten.

Nu är det ju dock tisdag och början av veckan gjord. Känns faktiskt fint att vara tillbaka på jobbet och jag känner mig fortfarande taggad på höst (tur är väl det eftersom jag bara haft fyra jobbdagar än, haha!).

Slutet av den här veckan ser jag fram emot nå jävulskt, men mer om det sen. Nu ska jag plocka undan lite här innan det är dags att sova.

Gårdsjö Älgpark

Kom på att jag inte skrivit om att vi var i Gårdsjö Älgpark i Morgongåva i tisdags. Som en sista utflykt innan allt drar igång igen. Det blev en riktigt lyckad utflykt och barnen var så peppade på att se älgar! Riktigt häftigt att se också, det är ju väldigt maffiga djur och han som har parken är väldigt karismatisk och berättar bra och roligt om älgarna (snacka om att vara dedikerad och älska sitt jobb!).

Lite dyrt kanske, 240:- för vuxen och 120:- för barn över 3 år (barn under 3 år var gratis om de satt i knäet) för en runda på ca 1 timme i älgparken. Det var ju liksom väldigt många som åkte med på turen… Men, men, ändå helt klart värt det så här en gång. Och ja, vi skulle lätt åka igen också. :-)

På gården fanns det ett fik där man bland annat kunde äta älgkorvsmacka. Kändes så där när man kom dit efter att ha klappat älgarna. ;-) (Å andra sidan tänker man ju inte på att man äter skinka efter att man sett en gris…) (Å åt ännu en sida så äter vi redan mycket älgkött… Haha!).

img_1602

Älgarna kom nära… :-)img_1545

Tuva, Erica, Britt och Boman.

img_1627

Älgen Greta var äldst med sina 10 år och hade en väldigt fin grå färg. img_1617

Me and my boy.

img_1575

Rätt smidiga ändå.img_1568

Stora horn = många tjejerimg_1560

Maffiga djur! (Fast just den älgen hade det lite knapert på tjejfronten uppenbarligen…)

Lyxstart

Så, då var det slut på livets glada dagar och hela familjen har kommit tillbaka till allvaret. ;-)

Skämtåsido, men nu är semester slut för min del och jag jobbade första arbetsdagen idag, Isak körde första förskoledagen, Tuva gick andra skoldagen och Simon jobbade som han gjort i 1,5 vecka nu. Känns ändå helt ok. Vädret hjälper nog till lite grann då det helt plötsligt blev höst bara så där… Hade nog känts värre om det var strålande sol och folk åkte och badade när en annan behövde åka och jobba.

Inget av barnen var så värst sugna på att komma tillbaka till skola och förskola, men jag tror att det har gått rätt bra ändå. Jag är så glad att jag valde att ta 4,5 veckors semester och komma tillbaka och bara jobba torsdag och fredag första veckan. För de dagarna så har jag mina korta dagar också då jag slutar 13.30! Så det blev verkligen en mjukstart för mig och barnen.

Tänk att jag nu har ett barn som går i tvåan och ett som går sista året på förskolan. SJUKT! Är fortfarande i chock över att Tuva är skolbarn. Snart är förskoleperioden slut för vår del. Galet!

img_1640

Hittade ingen annan bild än den här, försökte ta en selfie men snapchat har förstört selfiesarna. Utan ett snapchat filter så känner man sig plötslig så naken och exponerad. Haha!

Aja, jag är taggad på höst nu iallafall. Även om jag inte skulle gråta blod över att få ett par varma dagar och någon stranddag till innan vi tar höst på riktigt. Säkraste tecknet på att det börjar bli höst är att jag är sjuuuuukt sugen på att klippa till hellugg. Igen. Haha!

Men det ska bli skönt att få klä på sig, slippa sol-stress, väderappstress, oroa sig för värmeslag hos barnen eller att de ska drunkna, behöva hitta på nya aktiviteter varje dag och istället bara slappna av och låta sig styras av det där ekorrhjulet som man kallar livet. Lövely.

Längan efter bilderna…

Jag såg på facebook i lördags att fotografen höll på att redigera våra bröllopsbilder. Och som jag längtar efter dem! SÅ nyfiken. Men är också beredd på att bli rätt besviken… Jag är inte helt bekväm med att bli fotograferad och det där med att vara BRUDEN kändes väldigt konstigt för mig och en roll som jag inte direkt upplever att jag passar in i. Men, ja, jag kände mig väldigt trygg med vår fotograf (ska berätta mer om exakt vem det var sen när jag fått bilderna och hunnit kika på dem) och hon gav många bra råd och mycket pepp.

(Pepp på rätt sätt dessutom, värsta var nog när jag skulle fotas i ett jobbsammanhang och fotografen börjar prata om vad man kan rätta till i Photoshop… Haha!)

När jag fått alla bilder så ska jag sätta mig ner och göra i ordning ett gäng fotoböcker. Jag har redan fått en super fin från möhippan och ska nog göra minst två från bröllopet med. En med bilderna från fotografen och en med övriga.

Och så ska vi beställa förstoringar och tapetsera huset med. Om vi lyckades se någorlunda normala ut på samma bild åtminståne. Haha!

img_1293 img_1143 img_1299

Åh vad jag längtar!

Pokemonjakt

Idag var vi barnvakt åt lillebror/morbror Ville och eftersom vädret inte var på topp så bestämde vi att vi skulle in och jaga pokémons och fika i stan. Så sagt och gjort! Vi tog med kusin Erica också, och parkerade vid Studenternas och gick vägen genom stadsparken, förbi svandammen, upp mot slotten och sen till botaniska. Och så samma väg igen tillbaka och avslutade med en fika i stadsparken.

Mycket mysigt, men lite svettigt att hålla koll på fyra kids med mobilen i högsta hugg som spinger runt och blir über exalterade över att det är en väldigt speciell pokémon i närheten. My god, jag var alldeles slut när jag kom hem! Haha! Men viktigaste att barnen hade kul så klart, och jag fick rätt bra träning jag med. Tog nämligen Isak i vagnen så att vi skulle kunna hålla ett hyfsat tempo och Uppsala slott ligger ju rätt högt upp alltså… ;-)

img_1535 img_1534

Dom går så bra ihop det här gänget, så kul att se! ♥

Isak är också väldigt inne på pokemons just nu och han lär sig så snabbt! Jobbiga är bara att han spelar på min mobil så jag får liksom ett litet sociala medier detox varje gång vi är iväg. Inte så illa det heller kanske… ;-)