Gash, den här eftermiddagen och kvällen har jag verkligen fått träna på mitt tålamod. Det var nära att gå i tusen bitar men det höll. ;-)
Det var mat som inte var så genomtänkt tidsmässigt, det var en kamin som släcktes helt plötsligt och det bolmade in grå rök – flera gånger! Så var det en katt som fått spel och världens ledsnaste och trotsigaste barn på det.
Puh.
Men ibland blir jag så matt på Tuva när hon är så ledsen och gråter, gråter, gråter. Fattar hon inte hur bra hon har det? KAN man ha det bättre? Viserligen vet jag att det inte handlar om hur hon har det, utan om att hon är trött. Och när Tuva är trött så är hon inte den här typen som bara lägger sig och slocknar, nej, hon är ju lite mer av den utåt agerande typen.
Ärsch, nu ska jag andas i 5 minuter sen ska det röjas undan.
So long!