>
Efter två mardrömsnätter med Tuvisen så är jag minst sagt trött. Orolig har bara vart förnamnet på lillan under natten.
Dessutom har hon fått någon konstig släng av svår mamma-sperationsångest. Hon vill helst ligga på mig, och på dagarna kan hon bli helt hysterisk om jag tex måste gå på toa. "Maaaaaaammaaaaaaaaaaa!!!"
Samtidigt som hon ska trotsa och vara tvärsöver. Och säger jag till och blir arg på henne så rasar hela världen och hon blir SÅÅÅÅ ledsen.
What to do?
Att sova ytterligare en natt i hennes lilla säng känns ju inte så himla lockande.
Jaja, alltid när vi ändrat något med Tuvas sov-vanor så har det ju blivit katastrof ett tag innan hon vänjer sig. Men nu är det iallafall slut med att jag ska sova i hennes säng ("Mamma sova här!" och så pekar hon brevid sig i sängen. Lägger jag mig inte då så blir hon hysterisk och ska upp istället… Vilket tror ni man väljer så där mitt i natten och man bara åtminståne vill få liiiiiiite sömn?). För det går faktiskt inte.
Nej, nu ska lilla väckas. Att sova på dagen går visst bra mycket bättre än på natten…
So long!