Bebismonster var det ja. Isak var super orolig igår kväll och först vid 02 så somnade han efter att Simon kommit hem från sin aw (ganska sen aw..? ;-) ) och fått i sig en flaska välling*. Det var panikbarn värre och inget jag gjorde dög.
(Ja, alltså jag misstänkte inte att han hade ONT någonstans, möjligtvis kanske i tänderna och att han var irriterad över att han är lite slemmig, snorig och hostig. Skulle jag misstänka att han var dålig på någotvis så skulle jag så klart åka in, men ni vet, man känner ju sitt barn…)
07.00 slog han upp sina grön/bruna och så var det morgon. Yey!
Men alltså. Jag är så förbannat trött på den här sömnbristen och att hela min föräldraledighet fått präglas av den IGEN! Det blir jag bitter av… Man läser om bebisar och barn som sover 17 timmar i streck utan ett knyst på natten och sen är glada hela dagen och sover minst 10 timmar till. Mammor som beskriver sig som UTVILADE. Jag blir så avundsjuk att jag sitter här hemma och sliter mitt hår.
Frukostmacka i soffan imorse. ♥
Nu på förmiddagen så har jag skickat iväg dessa två och deras pappa till Söderbärke och deras farmor och farfar. Och visst är det konstigt, att så fort bilen lämnat uppfarten så SAKNAR jag dem ändå? Jag har gått runt och plockat undan deras små saker här hemma och blir alldeles varm i hjärtat över hur mycket jag älskar mina två små monster.
*Nu har jag gått och funderat hela dagen VARFÖR han var som han var inatt. Han hade alla förutsättningar att sova bra, han hade lekt och blivit stimulerad på dagen, sömnen på dagen var också perfekt och SÅ snorig är han inte så att han måste få panik och vara vaken halva natten.
Jag vet ju att det är många mammor som läser här inne, har ni vart med om att erat barn plötsligt börjat äta på natten igen efter kanske… 6 månaders uppehåll eller mer?
Han somnade ju först efter att han fått välling, kan han ha vart hungrig..? Oj, skuldkänslorna som följer på det i så fall… Det borde jag väl kanske fattat..? Inte konstigt att han blev förbannad… Oups.
Det säg att barn som inte får tillräckligt med sömn på dagen och blir ”överstimulerade” och nästan aldrig får bara vara hemma sover sämre på natten.
Va jag förstår av din blogg är ju du och Isak ute och umgås rätt mycket. Att sova i en bil el i en barn på Ikea är ju inte som att sova hemma i sin egen säng.
Ang maten på natten kanske han är i en växtperiod. Låt honom äta om han är hungrig. Det kan ju oxå vara anledningen till att han sover så dåligt.
Min son åt välling på natten tills han säkert var 2. Vi gav honom hellre en flaska än att behöva vara vakna i flera timmar.
Jo, vi är ju iväg en del så det kan nog stämma till viss del. Fast jag är ändå väldigt noga med hans sömnrutiner, och jag har märkt att det är när han sover för mycket på dagen som det är som mest krångel på dagen.
Klart han ska få välling om han är hungrig! Jag hade bara inte fattat att det kanske var det som var problemet. Om ändå bebisar kunde prata… ;-) Jag hoppas verkligen att det är det som är största boven på nätterna nu, för då skulle ju problemet vara så lättlöst!
Tack för synpunkterna. :-)
Har tyvärr ingen koll på det och har inte varit med om att börja ge mat på nätterna igen men tanken har slagit mig med ibland att han kanske är hungrig. Men om de äter ordentligt på dagarna ”borde” de väl klara sig på natten. Fast det finns ju inga ”borde” eftersom alla är olika… Så ja, inte mycket till hjälp här :)
Däremot känner jag SÅ väl igen mig i att ALLA andras bebisar sover så bra och nattas så lätt. De bara lägger ner kidsen, går ut ur rummet och så somnar de små liven och sover hela natten eller för/eftermiddagsluren. Vi däremot måste sitta inne hos Ebbe till han somnar och ibland somnar han fortfarande på oss. När jag berättar det får jag ”OJ” och ibland fördömande blickar. Så nu vågar jag knappt berätta om vårt krångel.
Hoppas du får en fin söndag! Kram!
Har tyvärr ingen koll på det och har inte varit med om att börja ge mat på nätterna igen men tanken har slagit mig med ibland att han kanske är hungrig. Men om de äter ordentligt på dagarna ”borde” de väl klara sig på natten. Fast det finns ju inga ”borde” eftersom alla är olika… Så ja, inte mycket till hjälp här :)
Däremot känner jag SÅ väl igen mig i att ALLA andras bebisar sover så bra och nattas så lätt. De bara lägger ner kidsen, går ut ur rummet och så somnar de små liven och sover hela natten eller för/eftermiddagsluren. Vi däremot måste sitta inne hos Ebbe till han somnar och ibland somnar han fortfarande på oss. När jag berättar det får jag ”OJ” och ibland fördömande blickar. Så nu vågar jag knappt berätta om vårt krångel.
Hoppas du får en fin söndag! Kram!
Så hade vi med Tuva, med Isak har vi faktiskt lätta nattningar. Men då har vi också verkligen fokuserat på att han ska somna själv. Dels för att bvc’s enda råd vi fått för att han ska sova bättre är att han ska somna själv i egen säng, och dels för att vi vill kunna natta båda barnen själva.
Men alla barn är ju olika, och Ebbe vill ju ha närheten då när han ska sova, och om man känner att man orkar och kan sitta med honom när han somnar så varför inte? Han lär ju inte göra det i evigheternas evighet, och vissa saker är lättare att vänja av när de är större när man kan prata med dem. :-)
Oj, inte meningen att spamma! Och inte kan jag ta bort dubletten heller!
Ärsch, jag låter de ligga kvar, ser ju bra ut med kommentarer! Spamma på du. ;-)
Här är en till som inte är utvilad! Vi sover ju inte heller speciellt bra på nätterna och Charlie blir 2 i februari. Han vaknar ofta och kan ibland ligga och snurra i flera timmar, men ändå vara glad på dagen… fattar inte hur han orkar…
Ibland får han också välling på natten och ibland somnar han om, ibland inte…. Det är fan inte lätt med barn alltså!
Och dom som har barn som sover hela nätter och flera timmar på dagen, de måste ljuga. Visst?!
Nej det är verkligen inte lätt med vissa saker. Haha, och ja, vilken skräll det skulle vara om det visade sig att alla ljög! Haha!