Japp! Idag har jag klarat av halkbanan. Det var skoj, jag hade lätt kunnat köra ett par timmar till. Tycker det var lite väl lite tid som man fick köra, vi var ju fyra stycken som turades om.
MEN, det var nära att det inte blev någon körning för min del.
Någon som kommer ihåg i våras när jag skulle till London och jag upptäckte dagen innan att mitt pass gått ut? Då fick jag fixa ett temporärt pass för nästan 1000:- som räckte enbart för den resan. Sen har jag liksom glömt bort det där, och fortsatt att använda mitt gamla pass som identifikation. Och det har ju gått bra. Fram tills NU!
Hade man ingen giltig legitimation så FÅR MAN INTE KÖRA HALKBANAN. Punkt slut.
Jag överdriver inte när jag säger att tårarna var nära när jag stod där på halkbanan i Västerås. Men sen sa hon instruktören att OM jag har en sambo, så kan jag be honom åka till skattemyndigheten i Uppsala, fixa ett personbevis med familjeanknytning och sen komma till Västerås med det INNAN KLOCKAN 15.00.
Sagt och gjort, jag ringde Simon som satt hemma och åt lunch med Tuva. Då var klockan 12. Sen fick jag fixa barnvakt (tack snälla rara mamman!!!) åt Tuva och sen ringa tillbaka till Simon som fick slänga sig i bilen för att hinna.
Och han hann ju. Uppenbarligen. Puh!
Men det är ju sååååååååååååå himla typiskt mig. Jag har ju en himla tur att jag har en massa nära och kära som alltid är där och ställer upp för mig att allt alltid ordnar sig till slut. Vad skulle jag annars göra? ♥
Nu är jag däremot SLUT. Eller mer än slut. Det var ju liksom ingen mat på hela dagen, det enda det bjöds på var riktigt äckligt kaffe (Simon kan hålla med om det, för han fick också en kopp när han kom och väntade på att jag skulle bli klar) och en minibullbit som var bakad någongång i början av året. Eller förra. ;-)
Och vi åkte ju från Uppsala vid 11.00 och var inte hemma igen förrens vid 17. Inte riktigt helt bra för en gravid Sara (det hade inte vart bra för en ogravid Sara heller, jag behöver mat!) att bara äta ett par rostmackor till frukost på hela långa dagen.
Sen tyckte magen inte att det var så där tipptopp köra halkbana. Jag som får sammandragningar av att man petar på magen hade konstant sammandragningar hela tiden. Ajajajaj. Nu har jag dock tagit en bricanyl och ska ställa mig i en varm dusch. Hade gett en miljon för att ha ett badkar nu. Lätt.
Jaja, nu är iallafall halkbanan klar och det är full fokus på teorin!
Tjiho!
Å så skönt att du nu är ett steg närmare körkortet :) Tyckte också halkbanan var kul :) men körde upp en svinkall vinterdag på Gillinge :)
Hoppas du har en fin kväll sötis o vila magen nu! kRAM