Erkänner motvilligt

Idag har vi vart i Östhammar, på Krutudden närmare bestämt och haft en helt underbar sommardag. Sol, sol, sol, ganska mycket blåst, liiiiiite bad (för mig, mer för de andra) och lek i ”sandlådan” som Tuva kallar stranden. :-)

Att det vart underbart erkänner jag motvilligt då det på någotvis blivit någon sorts kamp mellan Simons kompisar (kanske kompis, vet inte riktigt vart resten av Östhammarsborna står) och mig.

De kommer från Östhammar, och jag från Funbo.

Jag gillar inte Östhammar, de gillar inte Funbo.

Precis som det ska vara så där orter mellan. ;-) Har man spelat fotboll så har man ju växt upp med att inte gilla sina motståndare, och motståndarna är ju liksom orterna runt omkring och det där sitter visst kvar. Hehe.

Jag var duktig och packade ner kameran, men tror ni minneskortet satt i då? Icke. Så jag bjussar på ”ett par” (hehe) bilder från när vi var på Åland i måndags istället.

Det var jag, Tuva, pappa/morfar, morbror/bror Ville och moster/syster Linnéa som var med idag och på hemvägen svängde vi förbi lillebror och kikade på deras utbyggda hus (blev så bra!) och Mickes nya bil (han köper/säljer bilar som jag köper kläder), och på vägen hem därifrån frågade pappa och jag ville med hem och äta och jag svarade ”JAAAAAA!” och väl hemma blev det världens godaste fläskfilé (hur gör man för att få dem så? Våra blir ofta så beigea.) och pommes (eftersom Simon inte gillar pommes så mycket så blir det ju typ aldrig pommes här hemma, jag som ÄLSKAR pommes).

Tack för idag.

Tack för goda maten.

Och Tuvisen tackar för med påsen med dockkläder, oj oj oj, så stolt hon var över sin lilla påse. Hon plockade upp allt när hon kom hem och inspekterade allt väldigt noga. :-)

Nu ska jag lägga mig och sova, blev ju kasst med sömn natten som var igen (men jag känner mig inte så trött märkligt nog, mest glad) då jag somnade någon gång strax efter 01, Tuva började drömma mardrömma strax efter och sen va vaken mellan 02-04.30 (ca) och sömnen fram tills klockan ringde 07.00 var väldigt orolig, hon vred och vände. Klängde på mig och ramlade ner från sängen (tur som sjutton att Simons tjocka duntäcke låg på golvet under).

Natti!

One thought on “Erkänner motvilligt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *