>
- Jag är så trött att jag faktiskt har ont i kroppen.
- Jag är så trött så att jag mår illa.
- Tuva är så ledsen och jätte mammig, vill bara klättra på mig och gnälla. Förmodligen för att jag inte är i form och hon vet att ifall om någon skulle komma och vilja ha henne så skulle jag mer än gärna ge bort henne (jag skojar bara så klart).
- Jag har insett att är det så här det ska vara så kommer jag inte orka att plugga på distans i vår. Igår när jag till slut fick i säng Tuva vid åtta så var jag helt slut, och imorse så vaknade hon 05.11 och då var det bara att stiga upp. När ska jag kunna plugga? Jag orkar inte med en till sak att ha ångest över att jag inte hinner med.
- Jag har dåligt samvete för att jag är på så dåligt humör, jag borde ju vara en bra och pigg mamma som leker och roar mitt barn.
- Det är babysim idag och nu känns det bara som att jag inte orkar. Alls. Jag har dessutom glömt att köpa nya badbyxor till Tuva…
Kan inte den här dagen vara slut nu, snälla?
Om bara Tuva kunde leka själv ett tag (ok, jag vet att jag inte är så bra mamma heller just nu som sitter och bloggar med henne klängandes på mig…) och jag kunde få i mig ungefär en liter kaffe och kanske lägga alla negativa tankar åt sidan så kanske det kan bli en dag av den här dagen också. Vill ju inte vara så här pessimistisk och negativ.
Åhhhh… Jag vill ju bara vara pigg och glad. Är det för mycket begärt?
.jpg)