Idag stod det mvc-besök på schemat 8.15.
Magen har växt och är nu 34,5 cm, precis strax ovanför ”normalkurvan”, jag ligger kvar på samma vikt dock, +10-11 kg. Jag som känner mig så tjock. Haha! Blodvärdet ligger också på samma som tidigare, 112. Det är jag rätt nöjd över. Blodtryck minns jag inte men det var ok.
Summerade graviditeten gjorde vi också, och jag kände mig som jag alltid gör ”jo men det har väl vart bra” sa jag när hon frågade hur det vart. Sen påpekade hon ju att jag haft ”prematura” sammandragningar sen innan v19 och då lät det ju inte riktigt lika bra. Men grejer är ju den att bebisen ligger ju kvar, och så det är ju bra.
Vi pratade smärtlindring också, jag vill gärna ha epidrual (stavas?) och jag har ju fått det tidigare på ett vis eftersom jag gjort ett kejsarsnitt och jag tyckte det funkade bra sa jag. Då ryckte Simon in och sa ”Men då mådde du ju jätte dåligt! Du bara kräktes och kräktes och var jätte dålig!”. ”Ehh… Jo iofs, men det gick ju som bra ändå till slut efter massa sprutor”.
Så barnmorskan tyckte att det kunde vara en bra idé att skriva i förlossningsbrevet att jag reagerat på bedövningen tidigare… Skönt att man har med sig folk som kan prata för en i bland. ;-)
Men iallafall, de tycker att huvudet ligger ner. MEN, de kände sig inte 100% säkra och iochmed den bakgrunden vi har med Tuva så tyckte de att vi ska kolla upp det.
Så nu har jag tid 13.30 på bedömningsmottagningen för att kika med UL.
Sen har jag tid 16.40 för körlektion. Och har jag sagt att vi bor 1 mil utanför Uppsala? Har jag nämnt att jag också är höggravid och får super ont i magen av att går de 500-600 metrarna till bussen?
Tror ni att den här dagens planering känns bra med möten i Uppsala 8.15, 13.30 och 16.40?
Nope, nu ska jag spana på lyftkranen som här och lyfter upp de sista takstolarna.
So long!
O vad tungt att behöva åka fram och tillbaka. Gick det bra hos UL?
O hoppas de går bra på körlektionen, du kommer fixa de där körkoret :) de som jag tyckte var stressande när man klarat skrivningen att man då bara har en viss tid på att fixa körningen. Och om man inte gjorde de skulle man få göra om bägge, de tyckte jag var super trist och stressande. Men de går ju klara det insåg jag ju när jag stod med beviset i handen :)
Kram sötis
åh jisses, hur orkar du kvinna med allt på en gång just nu? :)