Vet ni. Imorse när väckarklockan ringde så frågade Simon mig ”Har du vart in till Tuva i natt?” (Det var hans natt)
”Åh, nej, NU HAR HON DÖTT!!!!!!” tänkte jag och slog på superhörseln så att jag hörde hennes små andetag i rummet brevid (hur tusan hör jag dem egentligen? Är det någon sorts supermammaegenskap?)
Ja, så vana är vi vid att Tuva sover en natt att första tanken när man vaknar är att hon dött.
Men ialla fall så är vi nog uppe i så många nätter som hon sovit HELA natten att vi får börja räkna på tårna också. Över 10 nätter på 2,5 år. Det är inte illa det! ;-)
Men jag är inte bitter… Smarta barn sover dåligt har jag hört. Och sen har hon ju en mamma som fortfarande inte sover (jag kan komma ihåg kanske två nätter i mitt liv då det hänt att jag lagt mig att sova för kvällen och sen första gången jag vaknar är när klockan ringer på morgonen efter).
Men ändå, en natt är bättre än INGEN natt! :-)
Nu ska jag hoppa in i duschen, världens bästa pappa hämtade mig och Tuva idag på dagis så vi slapp gå hem i snöstormen och sen följde vi med hem dit och fick mat och kaffe. Mys. ♥