Idag är det VAB. Tuva har hostat mycket inatt och vart vaken mycket. Så när klockan var vid 05-snåret och hon var upp på pottan så insåg jag att vi kommer aldrig orka gå upp om mindre än en timme för att gå till jobb och dagis.
Så jag skickade sms till pappa att jag inte behövde åka med (snälla, rara, underbara pappsen ställer ju upp och skjutsar oss till dagis nu när Simon är i Amsterdam) och sms till Emma (hon börjar ju 06 idag) att jag inte kommer till jobbet och så somnade vi om.
Strax efter 08 vaknade vi sen efter att åtminståne fått lite sammanhängande sömn.
Nu verkar ju dock Tuvisen vara precis sitt vanliga jag. Ingen feber eller dylikt. Men hon hade ju aldrig orkat att åka imorse.
Jag tycker att Simons syster sa en så bra sak om hur man ska bedöma om de orkar gå på dagis eller ej och det var att de ska orka med förskolans verksamhet. Gör man inte det så ska man (helst) vara hemma.
Jag kan ju inte ha Tuva hemma varje natt hon sover dåligt, men det är ju skillnad på att vara trött och slut.
So long!