Oron börjar släppa och man är glad för att saker och ting går tillbaka till det normala. Oron för att någon ska försvinna finns ju alltid där, det är ju min största skräck! Och när man får det det telefonsamtalet som berättar hur nära det vart att man förlorat någon ♥ så hänger ju chocken med ett bra tag.
Nu hoppas jag däremot att det blir lungt på den fronten på bra länge! Jag vill inte höra om några fler olyckor.
Mina jäkla småsyskon kommer att få betala min botox och hårfärg eftersom det är de som kommer att ha orsakat mina rynkor och gråa hår.
Hehe.
Hör ni det? Nu håller ni er i skinnet!!!
(Obs, det gäller inte Emma och Julia. Ni har ju koll på er. :-) )
Nu är kaffet slut.
Ciao!
Ja usch var obehagligt det är när det händer något. Då blir man verkligen påmind om hur tacksam man är över allt i sitt liv.
Jag blir så arg ibland när nära och kära utsätter sig för nåt sånt där dumt (själv är så feg så jag gör aldrig det haha)
Ha en trevlig midsommar.
kram