>
Igår när vi satt och åt middag (spaghetti och köttfärsås) så sätter Tuva i halsen, man ser att hon blir lite röd och låter skumt så jag springer upp och dunkar henne i ryggen och så var spaghettin uppe igen. Inga problem, men jag blir ju små hysterisk eftersom jag har en lite hemsk historia i huvudet som min storasyster råkade ut för med hennes Calle.
Men det roliga med det är ju att Tuva märker att det fick effekt hos mig och vem sitter sen och fejkar att hon satt i halsen en miljon gånger? Hon blev röd i ansiktet, lät som hon satt i halsen och höll andan tills jag for upp från stolen och sen skrattade hon nöjt åt sin nojiga mamma. Så fort jag tittade bort eller inte hade fokus på henne så gjorde hon så. TOKUNGE!!!
Jag vågade ju inte riktigt strunta i det heller för där kan vi verkligen snacka om potential att bli en "vargen kommer!-historia". Men Tuva fick ju en rolig middag iaf, trots att mamman höll på att få hjärtattack ett antal gånger.
Kan det vara babysimmet som gjort henne så grym på att hålla andan?
.jpg)