Tuva fångade en fjäril häromdagen, en liten grå fjäril och hon var så lycklig! Hon gick runt med kupade händer om den lilla fjärilen länge.
Tills hon kommer till mig med utsträckta händer och mungiporna nere vid knäna. Fjärilen låg som ett litet klet vid fingrarna. Åh, så ledsen tjej! ”Jag dödade den!” och jag försökte lindra med ”men den kanske var jätte-jätte gammal…” och fick till svar ”Nej, jag MOSADE DEN!”.
Oups.
Bara att begrava. Och som hon har sörjt den där fjärilen! Igår när vi kom hem så la hon blommor på ”graven”.
Jag hörde när hon berättade för sin Erica vad som hänt och avslutade historien med ”Stackars lilla fjäril, rakt upp i himmelen!”. Sötnos. ♥