Isak vaknade på helt rätt sida imorse och allt gick riktigt bra på morgonen. I vanliga fall så brukar han inte vilja åka, och definitivt inte ha på sig skalbyxor (just skalbyxorna är tydligen hemska). Men idag gick det bra! Vi pratade och han var på riktigt bra humör. När vi kom till förskolan så ville han gå in på förskolan och jag slapp jaga en unge som försöker smita kors och tvärs över hela parkeringen.
Väl inne på avdelningen så fick jag en kram och en puss, och sen tvingade han ut mig genom dörren och stängde. I vanliga fall så får jag tvinga ner honom i någon frökens knä under protester, och gå därifrån med ont i hjärtat. Så jag är i chock! Trodde absolut inte att det skulle svänga så där hux flux. Tjoho!
Sen har jag ju läst massor om det här med hur dåligt det är med små barn som går på förskolan och vars hela integritet blir förstörd av att de ”tvingas” tas hand om vuxna de kanske inte skulle ha förtroende för i vanliga fall. De blir apatiska och saknar egen vilja och kan öppna sig för vem som helst, och visst, kanske har Isak till slut också blivit förstörd, men SATAN vad skönt det känns att lämna så som det var idag!
Mina godingar! Den äldsta som var ett dagisbarn från dag 1 och alltid ÄLSKAT dagis. Och den lilla som helt utan problem gärna skulle vara hemma och mysa med mamman hela dagarna om han fick.