>
Sitter och lyssnar på hur Simon försöker lägga en mycket ledsen Tuva. Han glömde nämligen hennes nusse på dagis idag… Jag försökte natta henne när Simon var ute och sprang, men det gick inte. Jag hoppades på att Simon hade glömt nussen i bilen och lugnade Tuva med ett hon skulle få tillbaka nussen när pappa kom tillbaka…
Jag är en alldeles för stor mes för att klara av att natta henne ändå. Mitt hjärta brister ju när hon verkligen är ledsen över något sånt och man inte kan trösta!
Nappen och nussen är ju liksom inte bara a och o när Tuva ska sova utan a och Ö.
Nu verkar det dock som gråten tystnat… Hon har ju en reserv-nusse, men den har hon gett till sina bebisar (dockorna) och den vill hon ju helst inte ha.
.jpg)
Fast i väntan på pappan hennes kunde hon tänka sig att ligga och mysa lite grann på soffan med bebis-nussen.
Kanske har det vart dumt att vänja och fästa henne så pass vid dessa saker så att det blir panik om de försvinner… Men samtidigt så har det ju vart våran räddning också vid alla sömnproblem Tuva haft/har.
Nu har det vart tyst ytterligare ett tag… Hoppas att hon sover nu!
Ciao.