OMG. Vilken morgon. Isak slog på den numera vanliga trumman och bökade hela natten. SNARK. Gav dock upp under 1,5 timme och la mig på soffan så pappan fick försöka få sin son att sova. Vi måste göra något åt det där, men jag vet inte vad. Funderar på om han inte klarar av att sova i samma rum som oss?! Det verkar ju definitivt inte funka att sova i samma säng just nu, jag kan verkligen inte få honom att somna om ordentligt oavsett vad jag gör. Kan ju vara någon fas också, självklart. Hoppas, hoppas, hoppas.
Sen har jag fått vara tjatmorsan från helvetet på morgonen för att få Tuva att bli klar till dagis. Jag vill ju att hon ska äta själv, klä på sig själv och hinna klart på de två timmarna hon har på sig men det är hiiiiimla svårt ibland. Tur att jag har självbehärskning för annars hade håret vart avslitet och jag hade hoppat ut för stupet.
Men när Tuva väl kommit igång och till slut blivit klar efter två timmar av hot (från mig), grinande (från Tuva, och Isak då. Han sympatigrinar gärna med syrran…) och skällande (från båda) så är ju hon glad som en lärka och allt tidigare bråk är som bortblåst. Men jag själv sitter typ och tuggar fradga och försöker hålla mig från att få ett utbrott som skulle kunna mätas på richterskalan.
Nejdå. Inte riktigt, men nästan. Nu börjar det dock kännas lite bättre igen. Isak har sovit sen vi kom hem från dagis och jag har druckit kaffe och ätit kladdkaka.
Jag är inte så långsint jag heller. ;-)
God morgon på er!
För oss funkade det direkt med att lägga Jakob i eget rum. Det kanske jag sagt? Detta när han var ca 4½ månad efter en period på två månader av vaket varannan timme/varje timme på nätterna och uteslutande powernaps på ca 30 minuter på dagarna.
Säkert ingen universallösning men det var en magisk lösning för oss.
Just det, det tror jag du sagt. Hoppas det funkar för oss med… Men det är ett par veckor kvar tills hans rum är klart. Krafterna för att orka med nätterna börjar ju verkligen sina…