Igår kom Tuva hem och bröt ihop totalt. Hon hade lyckats göra en riktigt hemsk sak mot en kompis på förskolan.
Hon hade sagt att en killes teckning var ful.
Och vilken ångest! Mellan tårarna så hulkade hon fram att:
”Men jag menade ju inte att den var ful! Jag tyckte den såg lite konstig ut och så sa min mun bara helt plötsligt att den var ful!”
”Jag önskar att ordet ful inte fanns! Man använder ju ändå aldrig det ordet…”
”Vad tänkte de andra när jag sa så? De kan inte tycka att jag är en så schysst kompis!”
Och på kvällen när hon skulle sova:
”Mamma… Nu har jag så ont i magen för att jag tänker på det så mycket…”
Stackars underbara, omtänksamma lilla unge! ♥
Men snacka om att föräldraskapet gått i i en helt ny nivå, man får stötta, fundera, prata om och diskutera händelser och problem för att se till att de ska utvecklas till att bli snälla, starka och trygga.
Ett hjärta av guld har hon. ♥ Och många av hennes kompisar uppenbarligen, för jag frågade om hon inte råkat ut för något liknande, att någon sagt att något hon gjort vart fult. Men det hade ingen någonsin sagt till henne. :-)
Oj så jobbigt för henne. Men det löser sig säkert.
Ja, det gör det ju. :-)
Nemen vilket hjärta hon har, Du har lyckats som mamma!!!
Fint namn har hon med, min bebis heter med Tuva❤️
Kram Lotte
Ja, visst är det ett fint namn! :-) Och tack så mycket. <3
Men åååh lilla vännen.
Tänk vad tokigt det kan bli ibland. Hoppas hon kommit över det nu.
Ja, jag tror det släppte efter det gått ett par dagar och hon insett att han nog inte tagit så hårt på det. ;-)
Ågren. Den bittra känslan. Stackars tuva, men det visar ju vilken otroligt fin människa hon är.