Oftast är det så himla lätt att klaga när man skriver på bloggen och pratar med andra, och så glömmer man liksom bort att berätta när det är bra. Tror det är lite så för många som bloggar, antingen är det ”rosa skimrande” och aldrig dåligt eller så är livet ett miserabelt helvete. Skämt å sido, det jag ville komma till var att jag ville berömma Tuva!
Hon har blivit en riktig liten mystjej som myser runt här hemma och leker, leker, leker. Oftast själv, och inget gnäll om att ”kom och lek med mig!”. Hon springer in och hämtar det som hon vill leka med i sitt rum själv (tidigare så har man liksom fått sätta igång hennes lek, hämta något och sen börja leken för att hon ska fortsätta). Inte alls mycket gnäll och spring runt benen på en annan.
Är hon trött så bäddar hon ner sig på soffan, kikar på film ett tag och bara myser. ♥
Hon är nöjd på ett helt annat sätt och inte alls lika arg, gnällig och bossig. Visst att hon får gråtattacker, och att hon blir jätte arg över saker. Men det är inte alls på samma vis.
Nappen har hon vart utan i två dagar och två nätter nu, och det har ju gått så bra! Hon grinade lite efter den när hon kom hem från Erica och var trött vid 17-snåret igår, men inget när hon skulle sova. Det tog ju dock lite längre tid för henne att somna än om hon hade haft nappen, och i natt så vaknade hon och hade svårt att somna om. Men det är ju en vane sak som hon måste komma ifrån bara. Och hon nämnde ju inte ens nappen då!
Att klä på henne har ju vart himla bökigt förut, och under sommaren så har hon ju vart besatt i att ha låååååååånga klänningar och inte byxor. Nu går det hur bra som helst på morgonen och idag tog jag till och med på henne jeansen och hon sa inte ett ljud om det! Chockad mamma, haha! Krånglar hon så är det bara att säga att hon är en häst. ”Mamma, du ska säga PROOO!”. Och det funkar i alla lägen, om jag vill att hon ska på toa fast hon inte tycker det. ”Nu är du en häst och nu drar jag i ditt snöre, kom här” och så drar man i ett osynligt snöre så lyder hästen. :-)
♥ Min duktiga lilla tjej! ♥
Vad härligt att det sakta men säkert har vänt och att Tuva blir mer och mer tillfreds med tillvaron.
Som förälder kan man ju ”go bananas” när ens barn bara gnäller.
Det är då tååååålamodet kommer in. Det man inte alltid har på lager.
Heja mamman och pappan som fått en mer harmonisk tjej!
Stora kramen