>
En av alla saker som jag är nojjig med är Tuvas mat. Inte på det viset att det ska vara ekologiskt, hemmalagat och super nyttigt allt hon äter, men på det viset att jag aldrig vill att hon ska vara hungrig.
Och hon är ju en hungrig liten dam! Och tur är väl det, tänk när hon var sjuk och inte ville äta på ca 1,5 vecka! Då tappade hon i vikt, men det har hon tagit igen nu.
Hon kan verkligen äta hur mycket som helst ibland! När vi grillade korv i dag så smällde hon i sig två korvar med bröd och en utan. Bara så där. Och sen åt hon ytterligare gröt när vi kom in.
När vi kom hem så ville hon först inte ha välling, och det var väl inte så konstigt tänkte jag. Men sen åt hon upp sin flaska (en full, 250 ml) och sa "Mer!" så då var det bara att ställa sig och göra en till… Men då gjorde jag bara en halv och den slank ner den med.
I söndags åt hon först tre skålar med fil och müsli till frukost innan vi skulle äta frukost för att hon sa att hon var "hungrig magen". Sen när vi satt oss för att äta så ville hon ha mer fil och då fick hon ta min tallrik eftersom filen var slut (så jag fick nöja mig med lite ägg och bacon) och den slank ner i ett nafs den med. Och ett par korvar på det.
Och så får jag så grymt dåligt samvete om maten tar slut och hon vill ha mer, trots att hon redan har ätit mängder. Känns så hemskt om hon skulle behöva gå runt att vara hungrig!
Kanske var det därför jag inte gillade att amma (man ser ju inte hur mycket de får i sig, och kan ju inte veta om det är för att de inte fick i sig tillräckligt som de skriker igen efter en kvart… Och jag vill ju som sagt inte att mitt barn ska behöva vara hungrigt!)?
Kanske beror det på att jag inte klarar av att vara hungrig själv, och blir på sjukt dåligt humör och mår jätte dåligt om jag inte får mat på utsatt tid.
Eller så beror det på att jag tycker att Tuva ska vara en liten knubbis. 
Men i vilket fall som är jag grymt glad över att ha ett barn som äter. Trots att hon då och då äter upp sin mammas mat också. Man behöver ju oftast inte oroa sig och tänka på att hon inte får äta saker innan maten för att hon inte ska kunna äta mat då igen.
Om jag får välja mellan ett barn som sov bra och åt dåligt så skulle jag nog välja att ha det som vi har det. Dessutom så sägs det ju att smarta barn sover dåligt. 
Nej, det blev ett svamligt inlägg det här. Men det var visst vad som rörde sig i mitt huvud just nu.
Nu ska jag bära in lilla snuttan som somnade på soffan (inga rutiner här hemma bara för att pappan är borta… Haha!). Hon bara vände och vred sig i sängen och sen ville hon "sova soffa" så då fick hon det helt enkelt. Orkade inte ta fighten idag.
Vi hörs nog snart igen.