>
När Tuva var liten så tänkte jag på allvar att jag inte ville ha fler bebisar. Helt, helt allvarligt. Jag tror det blev en för stor omställning i mitt liv från att ha gått från en bekymmerslös partyprinsessa (ok, det var väl att ta i… Hehe) till att ha en liten arg kolikbebis. Att Tuva dessutom inte var det minsta planerad (eller vid hennes födelse så var hon ju planerad, men att hon skulle komma till var det ju ingen som räknat med!) gjorde det kanske lite extra svårt med omställningen.
Men nu när jag satt och letade bilder på argbiggan så kom jag in på hennes bebisbilder… Och mitt mamma-hjärta skriker att jag vill vara där igen! Mysiga, söta, underbara lilla skitungen! Hur gosig var hon inte??? Och sekunden efter alla varma mysiga tankar så får jag ångest över att jag tänkt som jag gjort och inte tog tillvara på den tiden. Precis som alla sa att jag skulle göra då. "För att det går så fort". "Helvete eller att det gör" tänkte jag då, men nu är jag beredd att hålla med.
.jpg)
Mammas lilla tjej! Tänk att man kan älska någon så högt. <3