Tuva funderar mycket över döden nu och det är mycket frågor om det. Jag försöker svara så naturligt som möjligt och berätta som det är. Dock är det ju lite svårt att veta vad som händer efter så jag har sagt att man blir en ängel och bor i himlen (”Men mamma, hur kommer man upp till himlen egentligen? Hur får man vingarna?”).
Hon vet att man dör när man är jätte gammal, så gammal som ingen som hon känner är. Dock säger hon att hon har en jätte gammal fröken på dagis (inte en av de vanliga utan en som hon inte vet vad hon heter) som är jäääääätte gammal och har alldeles gammalt ansikte och JÄTTE gamla händer. ;-) Hon vet att min farmor och farfar är döda och här om dagen frågade hon mig ”Mamma… Saknar du din farmor och farfar?”. Någon dag efter dagis har jag lovat henne att vi ska åka och tända ljus för dem.
I torsdags innan vi klev ur bilen vid gympan så frågade hon mig ”Mamma, kommer du dö innan mig?” men jag förklarade att man dör när man är så gammal som hon inte ens vet och att jag skulle leva tills jag blir 100 år och då är hon också jätte gammal. Tuva nöjde sig dock inte med att leva i hundra år, hon skulle leva i hundra TUSEN år!
Ihop med allt prat om döden så är det mycket frågor om kroppen också, hur kroppen fungerar, hur den ser ut inuti, om blod och skelett. Borde kanske köpa någon slags bok till henne om hur kroppen fungerar för jag kan inte svara på alla 1000 frågor.
Tänk vad spännande det måste vara att vara liten! Inte för att man som vuxen vet allt men ändå :) de har så härliga funderingar de där små. Det är så häftigt att ha barn och få följa utvecklingen från början.
Vill tacka för din mysiga blogg. Vet inte riktigt vad det är men jag får alltid en bra känsla när jag varit inne här! Ha en härlig helg! :)
Ja, det är så himla häftigt med alla deras funderingar! Tuva tror ju stenhårt också på att man blir en bebis igen efter att man dött och jag har ingen aning vart hon fått det ifrån. :-)
Tack för komplimangen, den gjorde mig glad! :-D Hoppas du får en fin helg!