>Dåligt samvete x 2

>

Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte blev lite arg på Simon när han ringde hem mig i lördags (eftersom jag faktiskt tagit värre kvällar själv många gånger, och för att jag faktiskt inte behövdes hemma. Hon hade ju bara vaknat och blivit arg för att hon vill upp och leka.).

Så han fick väl lite dåligt samvete, när han var på hockey så var jag och Tuva på julgransplundring, och när vi kom hem så var hela lägenheten städad. Då fick jag lite dåligt samvete för att jag hade blivit arg istället… Simon är ju faktiskt den bästa pojkvännen jag skulle kunna tänka mig.

Dåligt samvete fick jag imorse också när jag blev så arg på Tuva när hon vägrade klä på sig alla lager med kläder som man måste ha på sig när det är -15 och man ska gå till förskolan. Hon kastade sig, skrek, grina och bara var så där "härligt" dramaqueen som bara hon kan vara. När jag väl fått henne i vagnen och jag dröp av svett så gick jag iväg och var fortfarande SÅ arg. "Varför ska det behöva vara så här för? Hur kan ALLA ANDRA ha så snälla barn och jag har ett som är totalt motsträvigt?!?!?!". Men så mötte jag en mamma med ett barn i ungefär Tuvas ålder som gallskrek och grinade i vagnen och mamman såg bra stressad ut.

Och då fick jag lite dåligt samvete för att jag var arg och tänkte så. Tuva satt ju snällt och, framförallt allt, tyst i sin vagn.

Men det bästa med allt, vet ni vad?! Inatt vaknade Tuva bara en gång! EN! Och då räckte det med att jag satt vid hennes säng och klappade henne lite på huvudet. Sen vakande hon för morgonen vid 5.45, men hon brukar ju vakna tidigare om hon sovit bra under natten.

Men så himla härligt! Kanske kan bökperioden vara slut nu och hon kan somna om själv sin nya säng?! Håll tummarna tack!

Nu: Kaffe.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *