FY FASIKEN SÅ SKÖNT!
Den här dagen alltså. OMG. Griniga barn nå djävulskt som bara velat klänga, gnälla och grina. Inte alls velat leka något, enda stunden de kunnat leka själva har vart korta stunder då de härjat järnet och gjort bus likt hoppa i soffan och dyligt.
Som tur var (för oss, inte för dem antar jag… Hehe) fick vi besök på eftermiddagen av Maja och hennes två pojkar som stannade tills nattning. Men Tuva lekte dryg tonåring (hon är 5, FEM, år, ingen tonåring!!!) och ville minsann inte leka och Isak, min vanligtvis lilla blyga försiktiga fjant skrämde lilla Eliah så att han inte vågade göra något.
Haha, omg alltså. Tur att vi känner varandra så att de inte blev alldeles bortskrämda, för hade jag träffat barn som mina var idag på en playdate för första gången så hade jag nog inte vart så himla sugen på ytterligare en… ;-)
Utan att skämmas det minsta kan jag erkänna att jag längtat efter den här synen idag! Lillen var ju bra trött också, han somnade medans jag gjorde välling…
Jaja, men jag har faktiskt bitit ihop och myst, kramat, tröstat och hängt med dem bara. Låtit dem vara tjurskalliga och bråkat med varandra utan att få spel (vilket man faktiskt kan få, och har rätt att få tycker jag), men vissa saker behöver man ju göra, tex laga mat, ÄTA, städa, duscha, gå på toa, dricka kaffe… ;-)
Men nu är strax den här dagen och den här klagovisan över, bara lillen sover bättre än han gjort de senaste två nätterna, dvs knappt något alls, och det är ju faktiskt inte alls svårt att slå. Så imorgon ska vi aktiveras, de är ju faktiskt friska nu. Ingen har haft feber sen onsdag förmiddag och nu är det nog dags för utelek och aktivering! Mycket möjligt att det är just det som behövs…
Hoppas ni haft en riktigt fin fredag!
idag längtade jag också lite grann=) ha en fantastisk helg=)
Hehe, ja vissa dagar är det ju så. :-) Tack det samma!
Först ett tack för besöket och kommentaren på min blogg. Sen måste jag säga att jag känner igen din situation med gnälliga barn. Vi ha hand om de minsta barnbarnen när föräldrarna jobbar så att det inte stämmer med dagis och sånt.
Jag vet att det kan vara ännu mer besvärligt hemma, men jag tröstar dem med att det går över – nån gång. Och sova det kommer de att göra när de blir tonåringar, det är jag helt säker på.
Så ha tröst du med
Henny
Jo, det går ju över. :-) Och precis samma sak har mamma sagt också, de sover när de är tonåringar så jag håller på och räknar ner tills dess. ;-) Kul att du kikade in hos mig med!