Simon är i USA. Han åkte på natten efter att jag kom hem från London i måndags… Snacka om att möta varandra i dörren bara. ;-)
Så nu har jag gjort tre av dagarna som han är borta, de tre dagarna som innebar att komma iväg med barnen själv till dagis på morgonen, och sen sköta eftermiddag, middagslagning och nattning själv. Och så natten och den tidiga morgonen… Isak har en liten orolig period mellan 22-23.30 (då kan inte jag sova) och sen vaknar han oftast runt 04.30, vilket innebär att jag snittar på 5 timmar per natt, och det är för lite för mig. Jag behöver nog runt 7 åtminståne…
Men imorgon är det fredag och då är vi lediga! Så de tre kommande dagarna som han är borta (fre,lör,sön) är vi lediga och måste fylla ut med något… Jag och kidsen är ju lite rastlösa av oss och behöver hitta på saker för att inte gå varandra på nerverna här hemma. Sådan mor, sådana barn? ;-)
Men alltså, ensamstående föräldrar, de borde ha medalj! Såna som har barnen på heltid och en ej närvarande andra förälder. Shit alltså, jag blir bra svettig av att tänka på att Simons plan skulle störta på vägen hem och jag skulle bli själv… Som träning tex, jag är SJUKT sugen på ett rullskidespass, men det går ju inte. Och så tjejmilen på lördag som jag skulle springa, det var ju bara att ställa in… :-(
Isak har vart rätt så extremklängig också, misstänker att det kanske är lite spår sedan London-resan… Så fort jag gör något så hänger han i mina ben och gråter, så det här med att sminka sig inför jobb med en 15-kilos klump hängandes på en, eller att klä på sig med en i knäet är inte lätt. Och så ska vi inte prata om matlagningen (och när vi äter och sen när jag gääääärna skulle städa bort)… Svettigt alltså! Och rätt så tålamodsprövande…
Jaja, nu är det slut på klagovisan här. Jag vet att jag ska vara glad över att jag har två friska barn, och det är jag, men att de ska utmana hur mycket sömn jag behöver, hur mycket gråt mina öron tål eller hur bra tålamod jag har känns ju lite onödigt liksom.
Haha, nä, nu låter ju allt kasst här. Och det är det inte! Vi kommer att ha en toppen helg och blir det sura miner så tänker jag inte vara den utan då tänker jag muta mig till glada barn. När man är själv så får man dra ner lite på kraven. Idag fick de godis efter maten för att jag skulle kunna städa bort utan den där 15-kilos vikten fäst i mjukisarna, men det slutade med att jag tog en powernap på soffan istället. Lätt värt. :-)
(Apropå att göra det lätt för sig så låter jag tex den som är krångligast att lägga sova i Simons säng… Tuva somnar numera på ca 30 min istället för att ligga och ropa ”Mamma!!!” hur länge som helst…)
Någon som har förslag på vad jag kan göra för att roa två galna barn? (Inte baka, det har jag testat 17896 gånger och det slutar i kladdkatastrof 99,9% av gångerna). Uppsala tips?
Charlie brukar också ha en orolig period vid den tiden… hur gör ni med Isak? Lyfter ni över till er säng eller försöker ni med att han ska ligga kvar i egen säng?
Charlie somnar i egen säng utan problem och sover oftast till 21-22 nån gång. Jag brukar försöka natta om i hans säng, ibland går det lätt, ibland inte. När han somnat om går jag och lägger mig. Då brukar han oftast vakna igen inom en timme (ibland hinner jag bara lägga huvudet på kudden!) och då orkar jag inte natta om! Har ju hunnit slappna av och varva ner och allt vad det heter… så när han då kommer och går till oss så lyfter vi upp honom och han sover resten av natten hos oss. Vilket egentligen är himla mysigt men trångt… man sover ju inte så bra med någon som gärna vill ha mig som kudde, haha! Sedan brukar han börja snurra vid 4-5 på morgonen vilket gör att jag vaknar och aldrig riktigt somnar om ordentligt… sedan gör han morgon vid 6-7, så vi snittar inte så mycket sömn heller :)
Oj, värsta uppsatsen! Kan bero på att jag sitter vid Charlies säng och väntar på att han ska somna ordentligt. .. :)
För Isak så behövs det ingen omsövning, utan det räcker att bädda om och stoppa i nappen… Så det går ju snabbt när man är in i hans rum, men dock så måste man ju springa upp och då är det liiiiite svårt att somna. ;-) Jobbigt att ni måste natta om honom, då förstår jag att ni bär över! Jag bär över Isak när han är så pass orolig att man måste springa in var och varannan minut och det inte ger med sig efter någon timme, eller om det verkligen är mitt i natten… Hoppas Charlie börjar sova bättre snart! För Tuva så vände det vid 3,5-års åldern, precis när Isak kom som tur var… Kram!