Sara och tänderna

Jag fick tandställning i slutet av 3:an på gymnasiet, dvs när jag var 18 år. Då när jag gick till tandläkaren så frågade de igen om jag ville ha tandställning, eftersom jag började närma mig 2o år så var det sista chansen om jag skulle hinna få det innan det var gratis.

Och helt plötsligt tänkte jag ”Varför inte, ok! Vi kör!” istället för ”NEJ.” som tidigare.

Jag hade tandställningen i nästan 1,5 år och jag gillade faktiskt att ha den. Jag tyckte att det var skönt att kunna klia sig under läppen på den och led inte mer än att det gjorde sjukt ont samma dag som de spände den och att det var jobbigt att äta äpplen om man inte skar upp dem i bitar. ;-)

Även fast jag var äldre än vad man vanligtvis brukar vara så tyckte jag att det var helt ok, och kan inte minnas att jag skämdes över att ha tandställning. Visst att jag inte gärna log på kort, men det hade jag ju inte gjort innan och började inte göra efter heller. ;-)

Det enda dumma och jobbiga var att när jag tog ur tandställningen så skulle jag ha en plastskena som gick hela vägen upp i gommen och gjorde att jag läspade och hade svårt att prata ordentligt med den i. Och just vid det tillfället så jobbade jag på ett ställe med långt namn med många S i (plus att jag ju heter Sara) så jag använde den inte mycket alls och då tog det ju inte många dagar innan tänderna hade flyttats tillbaka lite så att den inte gick på igen…

Men, men! Hade jag struntat i hur jag lät så hade jag troligtvis haft snyggare tänder idag, men de är ju ändå betydligt bättre än innan då mina hörntänder satt ovanför hela tandraden. Haha!

img_9841

18-årig (jag vet, jag ser ung ut… Lite jobbigt då, men något jag är glad för idag ;-) ) Sara på sin första utlandsemester, och med tandställning där bakom pussmunnen. Haha!

Om jag skulle göra något åt mina tänder nu så skulle jag inte välja att ha tandställning igen, även om mina tänder är långt ifrån perfekta. Orka liksom. ;-) Något jag i så fall skulle vilja göra är att bleka tänderna. Att vara en besatt kaffedrickare sätter sina spår.

Men i dagsläget när det kommer till tänder så önskar jag mest bara att den där förbannade visdomstanden slutar göra ont.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *