Ursch, det är inge bra för min självkänsla att vara hemma så här. Min självkänsla utgår ju enbart från vad jag presterar just nu. Typ ialla fall. ;-) Nu känner jag mig som värsta slackern som inte är värt ett skit och drar ner hela samhället i botten. ”Man ska gynna dem som jobbar” säger Moderaterna. Men jag jobbar ju inte nu ju! Jag är värdelös. Dessutom har jag inte fått en massa gjort här hemma heller eftersom jag vart tvungen att vila. Vila jätte mycket dessutom. Och fotbollen har ju inte ens jag rört vid sen innan sommaruppehållet. Jag har inte ens tränat!
Men ja, jag vet ju att jag har ett jobb och jag får rätt mycket vardagsmotion. Och jag får ju ingenting från staten för att jag är hemma nu. Så klart. Det är ju min stackars arbetsgivare som betalar. ;-) Och anledningen till att jag blir så slut och sjuk när jag är sjuk nu tror jag beror på min lilla konstanta sömnbrist. Kroppen är liksom inte fit for fight, och då slår saker och ting hårdare.
(Sen kan man ju inte köra slut på sig totalt heller, jag kan inte bara åka hem och vila efter jobbet. Då måste jag hämta Tuva på dagis, gå långa vägen hem uppför alla backar, laga mat, tvätta, diska, städa och ta hand om Tuva. Innan jag fick Tuva så var jag max hemma två dagar i streck, sen pillade jag i mig ipren och gick till jobbet ändå om jag var sjuk).
Inatt var jag uppe drygt två timmar med Tuva då jag inte hann somna om mellan. Det var mardrömmar, det skulle upp och kissas på pottan (hallå, det finns en anledning till att du har blöjan på nätterna! ;-) ), sen skulle det vara mera välling och till slut när jag smög i slow motion ut ur hennes rum när jag trodde att hon somnat så hör jag ”Sova mamma och pappas säng!” och då orkade jag inte hålla på mer, så då bar jag över henne. Och hennes kudde, och hennes täcke, och musen, och nussen, och nappen, och stora mamma krokodilen och så lilla bebis krokodilen. SEN var det bra. Kanske borde jag satt ner foten och sagt ”Nej, ska du sova i mammas och pappas säng får det räcka med täcke, kudde, musen, nussen och nappen”. Men det kändes inte som att jag var på humör för att ta en sån konflikt då.
Jag var glad över att hon inte såg Ekorren och Pippi-dockan som låg brevid sängen och som hon också nog gärna skulle velat haft med om hon såg dem. ;-)
Men trots att jag vart hemma och vart sjuk så har jag ju fått sova länge och ostört på morgonen, så huvudet känns faktiskt lite lättare idag.
Kan nog bli bra det här ändå. Kanske inte är helt värdelös trots allt. ;-)
Men nu längtar jag tillbaka till mitt jobb! Eftersom jag alltid är ledig på fredagar så är det först på måndag som jag ska jobba. Pepp, pepp, pepp!
Nu: mera kaffe!