…bilturen själv.
Trots att jag haft körkort under vintern så är det närmsta jag kommit en läskigbiltur hitills när det var blixthalka när jag och Malin skulle hem med Isak sent på natten från barnakuten. Men då var vi två (och en halv med Isak) i bilen och knappt några andra ute.
Men idag när jag körde själv hem från Söderbärke (drygt 2 timmars bilfärd) så var första 40 minutrarna hemska! GUD så det regnade! Det gick knappt att se ut! Och av det lilla man såg så var det knappt en meter framför bilen. Och det var så mycket vatten på vägen att det knappt gick att styra. Blev lite halvt vattenplaning på ett ställe, men jag skulle ändå rakt fram så…
Ursch. Där satt jag med i bilen med ett relativt nytaget körkort och två sovandes barn i bak och var vettskrämd.
Hua.
Men det gick ju bra för jag är ju en otroligt bra förare!*
*Ja, alltså en förare som inser sina begränsingar och kör så försiktigt det går. Har man den viktigaste lasten på jorden så lär man ju tänka sig lite för.