>
Idag kl 9 var det ett par förvirrade föräldrar en en liten 15 månaders som försökte hitta rätt utan för förskolan. Men efter en lite förvirrad början ("Nej, det finns ingen Tuva som ska vara här, ni får ringa till chefen för förskolan och fråga om ni har någon plats.") så hittade vi till slut hon som jag pratat med tidigare och inskolningen kunde börja.
Tuva fanns sig snabbt till rätta och började gräva i sandlådan med den största krattan hon kunde hitta. Hon ville ner från min famn så fort vi steg in på gården! Sen härjade hon runt där och kikade in alla barnen som sprang omkring.
Efter att vi vart ute och lekt och pratat med Tuvas fröken (en glad och gullig Linda Bengtzing lookalike som Tuva snabbt fattade tycke för, och vi med för den delen) så gick vi in och kikade på lokalerna, och visst det var ju lite slitet (är ju Uppsalas äldsta förskola) men inget som Tuva kommer bry sig om. Tuva har sin egna lilla plats där hon hänger av sig sina kläder och så… Min lilla tjej börjar bli så stor! Fysiskt också för den delen, hon var större än vissa 2 åringar…
Men det kommer att bli bra det här, Tuva verkade trivas som fisken i vattnet och fattade verkligen tycke för fröken. Hon satt i hennes knä och hade inga problem med att följa med och äta banan eller att tvätta händerna.
Imorgon ska vi äta där, och på fredag ska hon stanna och sova också.
Nu ska jag ta mitt snurriga huvud och pallra mig ut i solen.
.jpg)