Konstigt det här, hade Simon kommit hem idag så hade jag nog vart i upplösningstillstånd och trott att jag skulle dö av sömnbrist men nu när jag vet att jag måste klara ännu en natt själv så sitter jag här med två nybadade barn i säng och ett hem som är undanplockat, dammsugit och tvätten är under kontroll.
Viserligen trodde jag att jag skulle dö av trötthet innan vi kom iväg till mamma och pappa. Bara ombytet av hem gör en mycket piggare, och att lillsis Julia kom hit och hjälpte till att lägga Tuva (tack ♥).
Jag trodde faktiskt att ringarna runt ögonen skulle vara värre…
Men nu är det bums i säng och hoppas så att håret krullar sig på skallen att Isak ska sova längre än 04 den här natten. Och vakna färre gånger än 3567 på de få timmarna han sover. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, tur som attan för ungen att han är söt som socker!!!
;-)
Natti!
Yepp, du är grym!!
Synd att man inte kan sova igen förlorad sömn vid ett senare tillfälle.
SOV GOTT!
Det är så himla jobbigt första året, hoppas det lugnar ner sig snart!
Du är fantastisk!! Håll ut! Ladda upp med energi när du kan( no shit haha) Det är en fas. Det går över!! Håll ut!! Skickar lite styrke kramar!! :)