Hopp och kärlek

Isak älskar sin hopp. Vilka hopp han kan få till! Helst av allt vill han att storasystern ska hoppa med honom. Det är det absolut roligaste.

Eller det absolut, ABSOLUT, roligaste är när storasyster hoppar med och sjunger på ramsan ”Hoppa, hoppa, hoppa! Jag kan inte stoppa!” Då skrattas det så att det kiknas i hoppen. :-)

Lite roligt är också att han visar så tydligt att han vill dit om han ser hoppen. Hela kroppen stretar dit och han börjar försöka hoppa med kroppen. Idag tänkte han dessutom skynda på lite genom att dyka ner med huvudet före ner i hoppen (jag höll ju honom, och det hände inget för jag fångade honom direkt självfallet). Måste nog hålla stadigare i grabben i fortsättningen… ;-)

Jag älskar mina barn. Gud vilken kärlek det är. Man kan verkligen inte beskriva lyckan över att ha fått så fina barn. Hjärtat håller ju på att sprängas av all kärlek som hjärtat fylls av när man ser dem skratta tillsammans. Älskade, älskade ungar! ♥

GOD morgon!

Isak har sovit 19.30-05.55 med undantag för två matningar och ett litet böktillfälle.

TJOHOOOOOOOOO!!!

Sen gick Simon upp med honom och jag fick sova till 07. Sovmorgon ju. ;-)

(Att sen mamman vaknade stupikvarten för att hon laddat för katastrofnatt är ju en annan historia. Det är stor skillnad på att vakna själv och bli konstant väckt!)

Gooooooood morning sunshines!

Ibland har mamman lite höga förväntningar och fågelbon

Ojojoj, i eftermiddag så tänkte jag vara supermamman. Jag hade planerat för påskbak, vi skulle fixa påskris och måla påskkort tills imorn. Jag såg framför mig hur mysigt vi skulle ha det, jag och Tuva medans Isak var lugn och beskedlig. Så blev det ju inte riktigt.

Tuva var visst inte så sugen på att baka. Det var mer tjat om att spela på min telefon… Och hon blev väl lite sur när hon inte fick det. Jaja, jag bakade själv efter att Tuva gett upp. Fine, det blir ju mindre kladd iallafall. Sen skulle vi klä påskriset som jag vart ut och hämtat i skogen, och det gick ju bra! Det var kul!

Efter mellis så tänkte jag att vi skulle göra påskkorten medans Isak sov. För det första så sov Isak i 5 minuter och vaknade med ett vrål. Tuva var inte alls så sugen på att göra påskkort utan hon gjorde sina egna kreationer som vanligt (det är ju oftast Tuvas sätt eller inget sätt som gäller). Då skulle man ju kunna låta henne hållas, bara hon är nöjd så, men jag hade ju liksom sett framför mig hur vi skulle sitta och göra massa påskkort tillsammans. Så jag försökte och kämpade, försökte övertala till att måla en liten kyckling. Men inte. Det enda jag fick var ett kycklingben ”Titta mamma, det här är ett kycklingben. Som kycklingen har TAPPAT.”.

Älskade jäkla skitunge. ;-)

Jaja, så går det när man ska leka supermom.

Reslutatet av bakningen blev iallafall dessa fågelbon:

Receptet har jag hittat på den här bloggen (här finns själva receptet.  Jämför inte våra fågelbon tack. ;-) ).

 

Jaha ja, måndag var det ja.

What a day. Jag vet inte vad, men jag har verkligen inte känt mig på topp idag. Trött och inte på humör. Och med en smågrinig mamma så brukar ju inte barnen känna att det är värt att vara på sitt bästa humör och så var det väl idag här.

Sen gjorde jag ju tabben att ge en små hungrig Isak mosat äpple med lite hallon (jag och Tuva bakade äppel/hallonpaj till mellis, nästa gång vill hon baka maräng/melon paj, för det tycker hon om. Ok.) ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHH så gott det var. Men eftersom jag inte vågade ge honom mer än någon klyfta så blev han sååå arg sen, och ville inte ha något annat. Tog lång tid för honom att glömma den goda sörjan av äpple och hallon.

Tuva har mest krävt uppmärksamhet. Men vart otroligt gullig och rolig också. ”Mamma, VAD skulle jag göra utan dig?” och ”Mamma, du är typ den duktigaste mamman i hela världen” (♥) efter att vi gjort egen glass.

Ja, det var ju inte så avancerad glass, vi köpte såna färdiga pinnglassformar från Ikea i söndags och fyllde dem med vad Tuva kunde hitta i kylen. Blev två påskmust (riktigt goda!), två mjölk (så där tyckte jag, smaskens tyckte Tuva) och två apelsinjuice (helt ok).

Hyfsat nöjd tjej provar glassar.

Jag önskar bara att jag kunde ha ro i kroppen att kunna uppskatta en hemma dag själv med båda barnen. Simon åkte på kurs imorse och är borta till sent imorgon kväll. Vet inte om det blev jobbigare bara för att jag visste att jag inte skulle få träffa en vuxen själ på hela dagen? Man blir ju liksom inte gladare för att man tänker att ”åh, idag kommer det bli en lååååååång dag”. Sen kunde vi ju gått ut på eftermiddagen, men efter att det vart dåligt väder på förmiddagen så hade vi ställt in oss på en innedag. Och jag var verkligen inte laddad för att få ut barnen. (Så har Tuva sina utekläder på dagis, hennes andra vinterkläder har jag packat ut i förrådet…). Nej, det är ju mig det är fel på och ibland blir jag så less på mig. Ha lite ro i kroppen och njut av att vara hemma och mysa kvinna!!!

Jaja, nattningen blev lätt iallafall. Jag lockade Tuva med att jag laddat ner nya Toca boca-appar till iPhonen så hon sa ”Nu vill jag sova!” och sprang och gjorde iordning sig själv. Blev bara lite spring när hon skulle somna, hon med världens största röstkapacitet ligger ju vägg i vägg med världens mest lättväckta baby

Nope, nu ska jag ägna Zlatan lite uppmärksamhet. :-)

Ciao!

Ikea-söndag

Efter att hela lilla familjen vart till Chilli för att köpa nytt soffbord (som vi tänkt göra i… Vad kan det vara? Sen vi flyttade till Djäknegatan 2007? Eller innan dess?) och en så fin helfigursspegel till mitt rum (klädkammaren, men jag funderar på att flytta in dit bara jag får helt iordning. ;-) ) så tog jag Tuva och åkte till Ikea.

Det var en hyfsat glad Tuva som hoppade och skuttade genom hela varuhuset (lite jobbigt att hålla en studsboll i handen, men hon var ju så glad så jag lät henne hållas…). Hon ville inte ha något från barnavdelningen, utan då var hon mer sugen på mat. Jag frågade om hon ville fika eller ha mat, och hon sa ”Jag vill ha mat!” och så svepte hon en tallrik med köttbullar, potatis och brunsås. Och självklart en chokladmousse och glass på det.

Mysigt att få lite egentid med bara Tuva. Försökte komma på om det hänt sen Isak föddes, men jag tror bannemig inte det. Får vi göra om. Speciellt när hon tycker att det är skoj att åka till Ikea… Hehe.

Men hon är ju rolig. Hon ville som sagt inte ha något på barnavdelningen, det fanns mycket intressant och hon kikade på det mesta (jo förresten, EN bit tågräls var hon himla sugen på att smuggla hem… Haha!). Sen kom vi till blomavdelningen och hon såg havet med plastblommor. Åh! Det bara lyste i ögonen och hon fick välja EN blomma. Som sen blev två. ;-)

♥ Älskade barn. ♥

Efter det åkte vi till Willénska palatset (går att checka in på det på facebook) och lekte. Tuva tänkte ge en av blommorna till Erika men ångrade sig i sista sekund. ”Vi kan åka till Ikea IMORGON och köpa en till Erika istället”.

Sötgröt.

Efter att vi kom hem var det skrikkalas och två trötta kids. Tuva som brukar ligga inne i sin säga och ”Mammmaaaaaaaaaaaa!!! Maaaaaaaaaaammaaaaaa!!! Veeeeeeeeeet duuuuuuuuuuuu…..? ………. ……. Jag viiiiiilllllll………………. Berätta en sak…….. ……. ……. ….. Veeeeeeet du……….. Öhhhhhhhhhhh….. Hmmmmmmm…… Jag viiiiiiiiiiill…… …… ….. ” somnade utan ett knyst.

Nu är klockan snart 21, och jag ska krypa ner brevid min tjockis.

Ja, Isak självfallet. Simon börjar ju bli en tunnis efter allt slit med byggandet. ♥

Hoppas ni haft en bra söndag!

Tjuvkik in i Tuvas rum!

Det är inte alls klart. Alla tavlorna och en urfin tygvepa med ugglor ska upp. Fondväggen ska tapetseras med tapeten som Tuva valde (dyraste tapet i huset får hon…) och jag funderar på att köpa några lackbord (bra lekhöjd på dem) från Ikea som dockskåp och allt det som står längs den väggen kan stå på. En matta borde komma in också.

Men än så länge ser det ut så här:

Hmmm… När jag gick för att hämta kameran så var allt städat. Under den tiden har hon hunnit vart i dockskåpet, pippihuset och pigtittaren…

Jag är ju liiiiite små störd. Jag valde att fixa rummet som var fyllt med annat krafs när jag var själv hemma med båda barnen. Flytta säng, billybokhylla, tusen miljoner pärlade halsband och allt annat kanske var lite väl… Mycket. Men det gick! Och det gick dessutom bra. Sånt gör mig fånigt stolt och nöjd över mig själv. :-)

Knäckt.

Idag knäcktes det hos naprapaten. Och som jag tror på naprapati nu. Speciellt efter att vi i slutet kollade hur rörligheten var och det fortfarande tog i en bit ner längs ryggraden när jag vred huvudet åt vänster, ungefär vid bh-bandet. Då knäckte hon lite till och vips! så var det mycket bättre och jag kunde röra huvudet nästan fullt ut åt vänster.

Men det är mycket onda punkter kvar i ryggen, jag har visst starkt ”muskelförsvar” eller något. Starka muskler trodde jag, men Simon sa att det troligtvis inte var det hon menade… ;-) Fick en till tid nästa måndag, få se om den behövs. 550:- för 30 minuters smärta känns ju lite överdrivet om man inte behöver, men samtidigt vill jag bli så bra som möjligt också.

 

Svår knäckt

Jag har ju som sagt nackspärr. Fan vad jag känner mig pigg, stark och frisk i kroppen just nu! ;-) Iallafall, jag har ju försökt med metoden att ignorera bort, trots att det känts som något liknande en förlossning i smärta i nacken bitvis.

Efter ett par riktiga katastrof nätter så tvingade Simon mig att ringa till en naprapat, så sagt och gjort, och jag fick tid idag. Dock gick det inte att knäcka nå, musklerna för för spända och hårda så det blev mest massage och en jäkla massa tryck på de onda hårda ställena (AJ!).  Det blev lite bättre, nu kan jag nästan röra huvudet åt sidan i slow motion men satan vad trött, ont och huvudvärk jag har nu! Fick tid på måndag för att testa om man kan få bort mer från musklerna och knäcka till den där nacken ordentligt. Fick ju inte ett enda knak idag! Lite besviken då jag sett framför mig en brakfest (ha… ha… ;-) ).

Vet ni förresten hur lätt det är att ta hand om en liten kinkig förkyld bök bebis med nackspärr.

”Vänta bebis, skrik inte så högt, mamma ska bara försöka ta sig upp… Pust, stånk, AJJJ!!!, åhhh… Vänta, snart är mamma uppe, vänta… Mamma ska bara försöka att vända på sig… AJJJJJJJJ!!! Så ja… Nu ska vi se då… Åh, du har tappat nappen… Så där ja, sov nu… Mamma ska bara lägga sig ner igen… Pust, stön, stånk, AJJJJ!!!, pust, oj oj oj, ok… Nu sover vi… Va?! Oj har du tappat nappen igen… Ok, mamma ska bara försöka ta sig upp igen… Pust, stånk, AJJJ!!!, åhhh… Jaha, oj då, du var hungrig alltså… Ehhh ok… Mamma ska bara lära sig att förtränga smärta.”*

Och då har jag ändå honom brevid mig i sängen, men jag kan inte vända på mig med min nacke. Jag måste sätta mig upp om jag ska kunna ta hand om honom. Tur att hans skrik inte gör mig tokig. Jag kommer ihåg att jag kunde få spel av Tuvas bebisskrik för att det lät som hon skrek åt mig ”DU ÄR KASS!!! GE MIN EN MAMMA SOM KAN TA HAND OM MIG!!! NUUUU!!!” medans Isaks skrik är mer ”Åhhh!! Jag är så liten och klen! Ta hand om mig, det är såååååååååååååååå syyyyyyyyyyyyyyyyyyyynd om miiiiiiiiiiiiig!”.

Oj då, långt inlägg om nacken och mammalivet med nackspärr. Men jag ska bara berätta en annan sak också. Vet ni att min storasyster är bäst? ♥ Hon ringde vid 08 och hörde nog på mig att jag inte var så himla pigg och att katten var drygast i världen för att kattmaten var slut så efter ett tag kom hon hit med Voltaren, en super bra Aloeverasalva, ett skärp hon virkat och kattmat. ♥

*Ok, kanske lite smått överdrivet. ;-)

Del från sportlovet

Känns mysigt att vi tagit sportlov den här veckan, kul med en lite annat en vecka. :-) Mån-tis-ons så har vi aktiverat morfar, moster Linnéa och morbror Ville. Och idag var även kusin Zacke och moster Mia med och badade!

Iallafall, egentligen ville jag bara lägga upp lite bilder från gårdagen:

Tuva åker skidor i spåret på åkern, skit duktig!

Tuva och Ville klättrade i stora grushögar vid nya vägbygget, sen kom en arbetare och sa ”Det här är inget dagis.” ”Nähä?!” svarade jag.

Isak gjorde pulkapremiär, han sov när jag la ner honom, han sov hela vägen dit, han sov hela vägen hem och han sov när jag plockade upp honom. Åh, så skoj han hade det! ;-)

När han väl vaknade så myste vi i solen en stund innan det var dags för korvgrillning och då plockades systemkameran fram så de bilderna kommer.

Min nacke tycker inte om att sitta i soffan så nu ska jag och min elektriska värmekudde gå och lägga sig. Isak var bökade runt större delen av förra natten och hur lätt är det att ta hand om en bebis när man har ett svärd nerstucket i nacken och längs hela ryggraden? Inte så värst lätt = ingen sömn för mamman.

Vem ska man be till för att få en natts sömn? Jag skulle gärna vilja veta. Finns det någon sömngud? Jag tror nog att jag är i onåd där i så fall…

Natti natti!