Ja, beräknad födelse är ju 21 oktober och det börjar ju dra ihop sig…
Någon som vågar sig på en gissning?
Det kan hända att den som vinner får en liten present, men jag vill inte lova något då jag inte vet hur det kommer se ut direkt efter födsel osv. Men om vinnaren kan godta att få den inom typ… Vad ska vi säga? Ett halvår? Då kan jag nog lova en vinnaren en liten pressy till 99%. ;-)
Ja, jag sprang ju förbi Åhléns också i lördags. Hade ju sett att de hade fina fleecefiltar för 49:- i deras reklamutskick. Jag fick även med mig en liten dress och tre par strumpor.
Ska nog försöka få vägarna förbi Åhléns igen innan det är dags för pojkräkan att anlända, för fler filtar behövs. Av någon anledning så är det det som jag är mest stressad över? Men jag vet ju att filtar går åt… Speciellt om man får en liten kräkis-räkis (hihi… ;-) ).
Nope, nu dusch, sen sängen. Imorn är det körlektion på schemat.
”Orka” som mina småsyskon skulle sagt. Jag är less på att försöka ta körkort innan bebis kommer, men jag ska ge det en sista chans. Går det inte nu så skjuter jag upp det.
So long!
Efter att vi fått reda på att det är en pojke i magen och ingen flicka så rensade jag ur lilla lådan med babykläder på riktiga tjejgrejer (jo, jag vet att man kan ha tjejgrejer på pojkar också, men det vill jag inte. Inte för mycket rosa, volanger och rosetter på en liten pojk heller…) och då blev det inte mycket kvar inte! Mest var det sånt som vi fick begagnat till Tuva som var ”unisex”. Strumpor hade vi 2 par tex.
Som tur var så var det inte så mycket som jag köpt som inte kunde användas utan bara 3 bodys och en byxdress (bortsett från 3 plagg jag köpte på loppis, men de var ju i princip gratis. ;-) ), men de får sparas till framtida presenter till kommande bebisar. Ett par byxor med volanger på rumpan och ett par med liten spets får han dras med… ;-)
Iallafall, detta fyllde jag på garderoben med från h&m:
2-pack byxor och 2-pack mössor från ”born 2011-kollektionen” (har ju bodyn sen tidigare), sen blev det även en så söt liten stickad mössa och ett 2-pack strumpor.
Tuva har ju från dag 1 (ja, sen den dagen hon fick veta att det låg en bebis i mammas mage) bombsäkert sagt att det är en lillasyster. För något annat kan hon inte tänka sig. Och innan vi var på rutin ultraljudet i v19 så pratade vi mycket med henne om att det KAN ju vara en lillebror. Men efter att vi fått veta att det var en flicka då i vecka 19 så berättade vi glatt för Tuva att hon hade rätt, det ÄR en lillasyster.
Fast det var det ju inte. Och igår när vi gick hem från gympan så började jag berätta lite för henne:
Jag: Vet du, idag har jag vart hos doktorn och kikat på bebisen med en sån grej som man kan kika genom magen… Och vet du var doktorn såg? Jo, han såg en liten snopp!
Tuva (mycket skeptiskt): VA? VAR det en KILLE?!
Jag: Ja, det var visst en lillebror! Kul va?
Tuva (gråtandes): Jag tyyyyyyyyckeeeeeeer inteeeeeee om pooooooooooojkaaaaaaaar!
Sen pratade vi vidare om det och hon lugnade ner sig väldigt snabbt ändå, och nu verkar hon ha förlikat sig på tanken att det visst kommer komma en lillebror och ingen lillasyster. Men det var ju himla tur att vi fick veta det nu, så vi hann vänja henne med tanken. Hade vi huxflux kommit hem från bb med en pojke när Tuva väntade sig en lillasyster så hade hon nog velat åka tillbaka och byta. ;-)
På bedömningsmottagningen:
Jag: Hon är ju rätt livlig av sig och far runt mycket…
BM: Ehhh… Du sa att ni hade en tjej tidigare?
Jag: Ehhhh? Jo, men de sa på det ultraljudet i vecka 19 att det här också var en tjej…
BM: ….
Jag: Alltså kan du se om det är en tjej nu? Vi vet ju att det inte är 100% säkert.
BM: Alltså, jag kan inte se annat än en PUNG!
Jag: VA?!
BM: Titta här… Det här kan ju inte vara något annat…
Barnmorskan visar så mycket hon kan från massa vinklar och ja, jag har svårt för att se att det skulle kunna vara en snippa.
BM: Ärsch, jag måste hämta en kollega nu när vi ändå kikar på det här!
Så in kommer en till barnmorska som visar ännu tydligare, och från ännu fler vinklar… Stackars exponerade barn. ;-)
BM2: Det här kan inte vara annat än en pojke, men du vet ju att det inte är 100% säkert… Men om det INTE är en pojke så måste du komma tillbaka till oss sen och berätta!
Jag: Hahaha! Ja, det ska jag.
BM2: Fast nu är det här ju ingen könsbestämningsmottagning heller ioförsig…
Jag: Hahaha! Nejdå, det vet jag ju. Det spelar ju ingen roll egentligen men det är ju kul att veta!
Det gick bra på bedömningsmottagningen, han låg med huvudet ner. Så det blir alltså vanlig förlossning den här gången (som det ser ut nu, och om allt går som det ska så klart). Ska faktiskt bli spännande! Enda nackdelen är ju att det är grymt skönt att ha ett datum bokat för födsel som man har när det är planerat kejsarsnitt. Nu kan ju bebisen komma närsomhelst inom fem veckor (för visst går man max 2 veckor över tiden?).
Och just det, ni läste rätt i översta meningen. Det är en HAN!
Känns lite konstigt faktiskt, bra (såklart, det är inte könet som är det viktigaste) men lite konstigt. Som att det var en ny bebis där inne i magen. Jag har ju tänkt på bebisen som en tjej sen UL i vecka 19 och nu är det en pojke.
Får bli till att rensa lite i lilla babygarderoben nu… Leggings, för mycket rosa, volanger och typiska tjejgrejer vill jag faktiskt inte ha på min pojke även om man KAN det.
Namnproblemet är dock löst i och med det! Killnamn har vi ju haft spikat sen länge (ja sedan innan Tuva föddes till och med :-) ), det blir en liten Isak.
Jag mellanlandade hemma hos mamma och pappa innan jag skulle iväg och hämta Tuva för att gå på gympan efter bedömningsmottagningen och då hade mamma redan börjat på ett litet pojkset istället. Har ju fått ett helt lass med jätte fina stickade flick-set sen tidigare… När jag ringde mamma och berättade lilla nyheten så sa jag också att ”nu får du ta fram stickorna och sticka som fan!” ;-)
Idag stod det mvc-besök på schemat 8.15.
Magen har växt och är nu 34,5 cm, precis strax ovanför ”normalkurvan”, jag ligger kvar på samma vikt dock, +10-11 kg. Jag som känner mig så tjock. Haha! Blodvärdet ligger också på samma som tidigare, 112. Det är jag rätt nöjd över. Blodtryck minns jag inte men det var ok.
Summerade graviditeten gjorde vi också, och jag kände mig som jag alltid gör ”jo men det har väl vart bra” sa jag när hon frågade hur det vart. Sen påpekade hon ju att jag haft ”prematura” sammandragningar sen innan v19 och då lät det ju inte riktigt lika bra. Men grejer är ju den att bebisen ligger ju kvar, och så det är ju bra.
Vi pratade smärtlindring också, jag vill gärna ha epidrual (stavas?) och jag har ju fått det tidigare på ett vis eftersom jag gjort ett kejsarsnitt och jag tyckte det funkade bra sa jag. Då ryckte Simon in och sa ”Men då mådde du ju jätte dåligt! Du bara kräktes och kräktes och var jätte dålig!”. ”Ehh… Jo iofs, men det gick ju som bra ändå till slut efter massa sprutor”.
Så barnmorskan tyckte att det kunde vara en bra idé att skriva i förlossningsbrevet att jag reagerat på bedövningen tidigare… Skönt att man har med sig folk som kan prata för en i bland. ;-)
Men iallafall, de tycker att huvudet ligger ner. MEN, de kände sig inte 100% säkra och iochmed den bakgrunden vi har med Tuva så tyckte de att vi ska kolla upp det.
Så nu har jag tid 13.30 på bedömningsmottagningen för att kika med UL.
Sen har jag tid 16.40 för körlektion. Och har jag sagt att vi bor 1 mil utanför Uppsala? Har jag nämnt att jag också är höggravid och får super ont i magen av att går de 500-600 metrarna till bussen?
Tror ni att den här dagens planering känns bra med möten i Uppsala 8.15, 13.30 och 16.40?
Nope, nu ska jag spana på lyftkranen som här och lyfter upp de sista takstolarna.
So long!
Hittade en magbild från när jag väntade Tuva som är tagen på exakt samma dag (ja alltså gravidlängdsmässigt) som jag är i nu.
Då minns jag att jag var mest rädd för att få bristningar, något som jag inte funderat så särskilt mycket över den här gången. Antar att jag tror att bara för att jag klarade mig då så kommer jag klara mig nu… Men det visar väl sig.
Med allt som hänt så har jag lite glömt bort mitt vanliga ”veckoinlägg”, har ingen vidare lust att skriva om graviditeten för tillfället och dessutom så står det ju lika varje vecka. Klicka in på gravid-kategorin och läs om inlägget för vecka 36 så stämmer allt för den här veckan också. ;-)
Magbilder bjussar jag på ändå, dessa är fotade idag vecka 37 (36+4).
Blev lite inspirerad av Majas svartvita bilder… Fast Maja har ju en sån fin och nätt liten mage, och ingen kanonkula. ÄN. Hehe. (Och nu när jag klickade in på hennes blogg så såg jag att det ju inte var svartvitabilder utan i sepia. Jaja…).
Åh, nu är jag bra less på den här magen. På att vara sjukskriven och sunkig.
Igår råkade jag komma in i min lilla mapp med ”outfit-bilder” som jag har och ÅH, så jag började sakna mitt gamla vanliga jag. Och mina gamla vanliga kläder!
Men snart så… :-) Och det viktigaste är ju faktiskt att lilla Räkan kommer ut och är frisk och kry.