Idag har jag och Isak vart och tänt ljus på Isaks änglaväns grav. Tänker på den lilla ängeln så ofta, känns så fel att han inte är här och växer upp tillsammans med Isak. Att han inte får vara här och utvecklas precis som Isak.

Hjärtat brister.

Igår opererades mamma, det gick inte riktigt som det skulle och blev mer komplicerat men med tanke på omständigheterna så har det ändå gått bra.

Det enda jag kan tänka på nu är min mamma och jag längtar så tills någon (lill-sis Emma förmodligen som är med henne på sjukhuset) får träffa henne och sen berätta hur hon mår och hur hon tagit det. Tycker ju så synd om min mamma, hon gillar ju inte alls sjukhus, doktorer, nålar och allt sånt där. Hon är ju så rädd för nålar och att inte ha kontroll (man kan ju bli groggy av lustgas) att hon fött alla 10 kids utan minsta bedövning. Det säger väl en hel del tycker jag. ;-)

Men iallafall, alla mina tankar är hos min ♥ mamma ♥ nu och jag har himla svårt att fokusera på annat.

Åh, jag vill bara ha det där samtalet om att hon kommit upp till avdelningen och träffat Emma och att hon mår bra fysiskt och psykist. Att hon inte tyckt att det vart allt för jobbigt och att hon är glad över att hon har det överstökat… Snälla, låt det bli ett sånt samtal snart.

Nope, nu ska vi packa ihop oss för dagis sen ska jag förbi big-sis en sväng.

Ciao!

Jag är så himla ledsen för en av mina bästa vänner skull. Det gör så ont i hjärtat, och ännu ondare gör det för varje dag då det mest ofattbara sjunker djupare och djupare in.

Det går inte ens att förstå… Livet ska inte behöva vara så hårt och orättvist!

Jag tänker på dom varje minut, hela tiden.

Vill inte skriva för mycket här i respekt för de berörda. Men vill ändå berätta så ni kanske förstår att man inte är så glad och ”bloggfrisk” för tillfället.

Var lyckliga för era liv ni skapat, och uppskatta dem. ♥

Något som vart bra idag (förutom att bussen var i tid, se inlägg nedan) så var det att lillebrors svullnad i ansiktet gått ner så pass att han fick operera sig (han skulle ha opererats i torsdags men då var det fortfarande alldeles för svullet). Ett steg i rätt riktning efter misshandeln förra lördagen. Stackars, stackars lillebror. ♥

Jag är så himla arg för det som hänt, och ständigt så får man höra så sjuka saker som hänt efter. Som personen som startade en facebookgrupp om vilken man ”höll på”. Hur okänslig kan man vara?! Eller att den personen som var mest inblandad i misshandeln fotade sina blodiga händer efter (eller om det var någon annan som gjorde det åt personen, det vet jag inte, vet bara att det finns bilder på blodiga händer). Fast iofs, det var väl kanske bra, för de bilderna ligger hos polisen nu…

Nu tror jag ju verkligen inte på våld. Men jag hoppas att personerna får ett straff snart och att det inte drar ut på tiden! Mest hoppas jag på att det blir någon form av vård för dem, för de behövs nog. Vad jag hört så kommer de från väldigt trassliga familjeförhållanden. FAST det är INGEN ursäkt för vad de gjort. Läskigt med folk som saknar gränser.

Nu ska jag fixa någonting att äta och sen blir det sängen. Känner mig febrig och konstig, men det kanske bara är inbillning för att jag vet att jag fått borrelia.

Natti!