Och så tjejmilen då!

Och just det, nu när vi ändå är inne på att prata om träning. En annan sak jag anmält mig till är Tjejmilen i stockholm. Men där känns det verkligen lite kämpigare. Jag är verkligen ingen löpare och tycker liksom inte att det är kul. Men jag VILL vara en bra löpare, jag VILL kunna springa runt 8 km utan att avlida. (Klarar jag det så lär jag ju klara 1 mil sen också tänkte jag ;-) ).

Så, det är mitt mål. Jag ska ge löpningen den här sommaren och avsluta stort i Stockholm på tjejmilen i september. Gillar jag inte att springa fortfarande då, ja, då kan jag ju lägga ner och inse att det inte är min grej.

Men som sagt, jag skulle ju hemskt gärna vilja att det var min grej. Lätt och bra träning som inte tar så lång tid och man dessutom får frisk luft…

IMG_2121

 

Men 2 km kvar hem så började det ösregna! Kände mig hurtigast i världen när jag var ute och sprang i regnet och låtsades att jag gett mig ut trots regn. FAST jag HATAR att springa i regn. HATAR.

Idag gav jag mig iväg på 5,5 jobbiga kilometrar. Mycket av det jobbiga för mig sitter ju i huvudet, visst, det är lite tungt med flåset (dock inte med benstyrkan) men det tyngsta är ju att jag psykar mig själv och tänker på hur precis varje steg är såååå tungt. Och det är klart att det blir såååå tungt då. Jag önskar jag kunde börja fundera på annat när jag springer!

Någon som har lust att dela med sig av hur jag går till väga för att kunna tycka att det är kul att löpa och hur jag kommer upp i de där 8 kilometrarna?

5 thoughts on “Och så tjejmilen då!

  1. Testa springa spåret med en fotboll som du dribblar framåt? Kanske inte går så fort men du har annat att tänka på då ju :)

    Jag är likadan, tänker bara på hur jobbigt det är och hur ont det gör hela tiden. Kom in i ett flow förra sommaren (eller flow och flow men sprang 3 ggr på 1 vecka) där jag kände att det var kul och gick bra men sen small det till i hälsenan och det blev till att vila flera månader och efter det så är man dels rädd för att göra illa sig och ganska osugen på att ta sig ut igen :(

  2. Försök köra intervaller med gång i början. Dels blir man riktigt sugen på själva springdelen men framförallt hinner du vänja kroppens muskler vid påfrestningen. Kondisen tränas upp mycket snabbare än vad muskler osv vänjer sig vid belastningen och därför drar man lätt på sig skador just som det börjar kännas kul. Finns många appar med löpscheman för hur man bäst tar sig till 10 km odyl. Rrs5 och rrs10 ska vara riktigt bra men jag vill ha en app så jag slipper ha koll på intervaller etc själv.

    • Fast styrkemässigt så känner jag mig rätt lugn, har kört en del backintervaller och då känner jag mig stark. Det är liksom själva uthålligheten att orka springa långt i samma tempo som inte funkar för mig. Men ärsch, i värsta fall får jag väl köra intervaller i en mil på tjejmilen med… Haha!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *