Sessan

Jodå, det var en fullkomligt livrädd liten kisse som vi lämnade in. Hon som springer och gömmer sig bara det kommer folk utanför familjen hit, och som fortfarande känner sig osäker i vissa delar av huset uppskattar ju inte direkt att bli körd till främmande folk någon annanstans.

Mammahjärtat värkte ju något kan jag säga, kändes som att hon blev så besviken och ”varför gör du så här mot mig?! Jag litade ju på dig!”. Aslan har jag inte haft några problem alls att lämna in hos veterinären, han är ju så social och obrydd. Efter att han hade legat inne ett par dagar förra året så sa sköterskan ”Åh, vi kommer att sakna Aslan! Vi har aldrig haft en gosigare katt!”. Lite skillnad mot rädda och hysteriska lilla råttan Sessan.

Men operationen hade gått bra och jag fick tillbaka en kastrerad, nyvaken katt som HATADE tratten. Och det kan jag förstå! Den var ju så stor! Så jag googlade snabbt på andra lösningar och till slut så blev det detta:

Efter att ha kasserat två strumpor som blev för små så klippte jag av ett ben på Tuvas leggings och klippte fyra hål för tassarna. Hon var ju inte så värst nöjd över den heller kan jag ju meddela. ;-) Men bättre än tratten iallafall.

Min lilla skruttkatt! Jag hoppas att det läker snabbt så att vi kan ta av den där. Det känns som att hon går runt här hemma och skäms. ♥

Men skönt att ha det gjort! Efter att vi haft den här kattungen så är jag inte så värst sugen på fler. ;-)

I torsdags hände något stort. Vi hämtade hem en liten kattjej från Skokloster!

Barnen var överlyckliga! Kattungen var dock mindre överlycklig och var fullkomligt livrädd och första dagarna fick vi plocka fram henne från de mest konstiga ställen… Vad sägs om under varmvattenberedaren eller inifrån armstödet på soffan? Fullkomligt livrädd kattunge! Men i söndags släppte det och nu far det omkring en mindre rädd och super busig kattunge här hemma.

Namnet, Sessan Pink Albertina Djurström, kommer av att Tuva inte ville att hon skulle heta Pink som ju lätt kan förväxlas med kiss i barns värld, så hon frågade vad mina katter hetat, och då fastnade hon för ”Sessan” som min katt hette när jag var liten (Sessan var dock en monsterkatt, på pricken lik katten i Stephen Kings film Jurtjyrkogården, så jag får lite onda vibbar av det namnet, haha!) och bestämde snabbt att hon skulle heta det. Känns lite fint då jag minns att jag frågade samma till min mamma och hon tyckte att min katt skulle heta lika som hennes som hon hade när hon var yngre. Det här blir alltså tredje generationen Sessan. ♥

Albertina säger sig själv, alla tjejer i min släkt heter Albertina. (alla killar heter Erik :-) )

Aslan är inte direkt supernöjd över att ha fått en kompis, lite nöjd över att mer mat står framme, men åt kattungen fräser han och vill helst inte vara inne (inte jätte konstigt, han är i stort sett bara inne och äter när det är sommar ändå). Men idag ösregnar det så Sessan och Aslan är inne samtidigt. Få se hur det går…