Klädpanik

Imorgon ska jag på ett litet event med jobbet. Ingen big deal så, men jag tänkte nu på kvällen att jag skulle lägga fram några resentabla kläder så att jag inte skulle få panik imorgon bitti. 

Så jag fick panik nu istället. Bra.

Min egna garderob har verkligen stått på paus en längre tid och det mesta är flera år gammalt och känns inte riktigt up to date. Lediga sommarkläder har jag ju, och typ jeans samt några välanvända vardagsfavoriter.

Men inget som skulle kunna vara lite utöver det. Mycket som hänger har inte blivit använt på flera år heller… Jag borde verkligen göra en ordentlig utrensning och se vad som saknas. Men det är ju lite svårt också när man fastnat i jeans och t-shirt träsket…


Ett helt gäng trista kläder… 

Vad vill jag egentligen ha nu? 

Hatlistan

Jag hittade den här listan på ett par bloggar och tänkte att jag kunde göra den med. Lite rolig och annorlunda. Haha!

Min äckligaste mat

Jag äter faktiskt det mesta. Koriander avskyr jag dock. HUR kan man äta det? Och mögelostar. Äta mögel? BLÄ!

Hatväder

Någon plusgrad, regn och blåst som gör att regnet liksom regnar från alla håll och kanter. Men ja, det är väl inte så många älsklingsväder direkt.

Då tappar jag humöret helt

När jag inte sovit ordentligt och har blodsockerfall. I bästa fall blir jag apatisk och svimmar, i värsta fall så… Ja, då är det inte kul.

Sämsta musiken

Sån hårdrock när de bara skriker. Fattar inte grejen?

Värsta tiden på dygnet

06.10 en vardag då min klocka ringer. Vill ALLTID sova mer då.

Mitt sämsta humör

När jag är rastlös och orkeslös. Ibland får jag någon konstig energi i kroppen som gör att det bara kliar och jag blir jätte rastlös, men samtidigt är jag trött och kan inte riktigt ta mig för och liksom få ihop den där energin som ligger under huden och irriterar. Nu vet jag att det lika bra att ge mig ut på åtminståne en liten promenad då, men allra helst någon träning som helst ska ske i frisk luft. Sen är jag lugn! Eller pms… Den där dagen på månaden när bara precis allt är SÅ värdelöst och man undrar varför man ens bryr sig om att fortsätta finnas till? Varför ger bara inte alla människor upp i den här totalt meningslösa världen? Och sen dagen efter ba’ ”Ahhhhhh…” det var dääääärfööööör. Och så känner man att det är helt ok att leva lite till och det inte riktigt är dags ännu att gå och gräva ner sig under en sten i skogen.

Sämsta grejen jag äger

De där två bugetbrudklänningarna som jag inte ville använda, och som aldrig kommer att komma till användning nu. Men som jag ändå inte kan slänga eftersom de är nya. Någon som vill ha en vit klänning? Annars är jag rätt bra på att slänga saker, så dåliga saker åker ut fort.

Värsta personlighetsdragen

Manipulativa människor och personer som inte står för vad de gjort eller vad de tycker. Gör vad du vill, men stå för’t!

img_7626

Ibland är det jobbig energi under huden i de här benen.

DISC-analys

Jag fick chansen att göra en DISC-analys (läs mer här), och det var faktiskt väldigt spännande. Det var ett gäng frågor som man skulle svara på vad som stämde mest in på mig och vad som stämde minst in. Vissa påståenden tyckte jag var väldigt knepiga och kände inte att det var något som var precis jag, eller som inte passade alls. Så jag tänkte att det får väl liksom bli som det blir.

Döm om min förvåning när testet sen visade min personlighet på pricken! Nästan läskigt faktiskt och helt plötsligt hade jag fått ord på saker som jag kanske inte riktigt tänkt på själv. Simon har också läst, och även fast det är mer inriktat på jobb så tyckte han att det stämde in väldigt bra.

Rapporten man få är väldigt lång och utförlig, men jag ska dra några korta bitar ur för att ni ska få ett hum om hur det kan se ut.

Grundbeteende – Grundbeteendet beskriver ditt naturliga beteende. Det avspeglar ditt sätt att förhålla dig till omgivningen när du känner dig trygg och avspänd.

Du är en stabil och pålitlig person med uttalade sociala förmågor och med en säkerhet och vilja att ta initiativ, som är ovanlig i sociala stilar. Du vill samtidigt gärna känna dig fri och obunden. Du går därför helst dina egna vägar och föredrar att ta eget ansvar för dina handlingar. Kombinationen av tålamod och bestämdhet ger dig förmåga att uppnå resultat, men du kan också noga väga olika möjligheter innan du fattar ett slutgiltigt beslut. Din starka känsla av oberoende gör att du är beredd att stå upp för dina egna värderingar och beslut och samtidigt försvara dina åsikter. Denna underliggande ton av beslutsamhet och bestämdhet blir mer framträdande när du befinner dig i svåra och krävande situationer.

Min kommentar: Haha, stämmer otroligt bra! Just det med att ta eget ansvar för mina handlingar. Och att vara fri och obunden. Ogillar starkt när jag blir dragen över en kam (händer faktiskt rätt ofta!). Jag är JAG, och jag kan ta mina egna beslut.

Den mest framträdande begränsningen hos dig är kanske en tendens att bortse från andras känslor. I en arbetssituation tar sig detta vanligen uttryck i en benägenhet att du fattar beslut och handlar därefter, utan att fråga om andras synpunkter. I mer sociala sammanhang är du ofta den som dominerar ett samtal, vilket gör att mindre självhävdande personer får svårt att komma till tals.

Min kommentar: Stämmer nog rätt bra privat med… ;-)

Så här närmar du dig svårigheter och utmaningar

Du kan ägna en hel del tid åt att samla in fakta för att underbygga dina beslut. När du väl har bestämt dig för vilken väg du ska ta, så vill du hålla fast vid ditt beslut, även om du stöter på motstånd. Ibland kan du vara kritisk mot personer i din omgivning, som du tycker ”vänder kappan efter vinden”. För dig är det naturligt att klart deklarera dina åsikter i en fråga. Du drar dig inte heller för att konfrontera ”obehagliga” frågor. Du tar hellre tag i svårigheter på en gång framför att ”gå som katten kring het gröt”. Det du kanske inte tänker på är att andra kan känna sig angripna och sårade av din rättframhet. I din nuvarande yrkessituation upplever du att du behöver vara mer rak och tydlig än du vanligtvis är. Du anser att du måste vara mer oberoende, lita mer till din egen förmåga och ta mer egna initiativ. Förflyttningen mellan grundbeteende och anpassat beteende är dock inte så stor och kräver därför ingen större psykisk energi för att upprätthålla och är sällan något som får dig att känna dig pressad.

Min kommentar: Jo, men man ska väl vara ärlig? Här låter det ju som att jag är lite hemsk, men jag tror att jag ofta uppfattas som snäll faktiskt, även om det ovan stämmer bra det med. Tycker jag något så tycker jag det, och det står jag för. Jag säger gärna vilket parti jag röstar på och varför. Har aldrig förstått varför man inte står för såna grejer?

Så här svarar du på omgivningens tempo

Du är en person som uppskattar harmoni och god sämja. Du är ofta mycket lojal mot människor, företag och organisationer som delar dina värderingar. Om någon som vunnit ditt förtroende behöver din hjälp, ställer du gärna upp. En möjlig baksida av detta kan vara att du tar på dig för mycket och kan behöva lära dig att säga nej ibland. Du uppskattar goda relationer, särskilt till människor som står dig nära. Detta gäller både i arbets- och privatlivet. Du ställer gärna upp när någon ber om din hjälp. Ofta räknar du inte ens med att få en gentjänst tillbaka. Tänk bara på att tjänstvilligheten inkräktar på din tid och att du kan få svårt att hinna med dina egna prioriteringar. I din nuvarande yrkessituation upplever du att du behöver öka tempot och bli mer fokuserad på att slutföra dina åtaganden inom givna tidsramar. Förflyttningen mellan grundbeteende och anpassat beteende är dock inte så stor och kräver därför ingen större psykisk energi för att upprätthålla och är sällan något som får dig att känna dig pressad.

Min kommentar: Så sant som det var sagt.

Det här var som sagt bara en liiiiiiiten del av rapporten som är tagen lite ur sitt sammanhang. Tänkte att det inte är någon idé att förklara hur det är uppbyggt utan det kan man läsa mer om på deras hemsida (se länk uppe i inlägget). Jag är glad att jag fick göra den, för det gav faktiskt en hel del självinsikt.

img_1206

Nä, ok. Den här bilden har inget med texten ovan att göra. Försökte hitta en jobbrelaterad bild i telefon och i arkivet men det gick ju minsann inte. Kan kanske bero på att jag försöker hålla jobbet utanför den här lilla strunt-bloggen. ;-) Så, ja. Det fick bli den här bilden. Det är ett beslut jag står för, precis som alla andra beslut jag tar uppenbarligen. ;-)

Höst-feelings

Inte nog med att sommaren försvann i dagarna, för knappt en vecka sen så började min vanliga längtan efter hösten smyga sig på. När första tanken om hur mysigt det är på hösten pluppade upp så hoppade jag nästan högt. DET ÄR JU BARA SOMMAR ÄN! NJUT FÖR SJUTTON! Men ju mer jobbstart närmar sig (om en vecka) så ju mer så ser jag faktiskt fram mot hösten.

Visst, jag skulle verkligen njuta av att få ett par dagar till på stranden, och gärna hinna med någon uteservering. Men sen så. Sen är jag redo för höst 2016!

Det är så mycket jag inte hunnit med den här sommaren, men det tänker jag faktiskt inte lägga någon större vikt vid. Nästa sommar har vi inget bröllop att fixa så då har jag all tid i världen. Visst? ;-)

Och jag börjar faktiskt längta efter att klä på mig… Att stuva undan sommarklärna och göra höst i garderoben. Mysiga sköna plagg och boots. Slippa raka benen vareviga dag. ;-)

Garn kostar pengar

Då ska jag städa fram min fina sjal jag stickat av kamelullsgarn! ”Cameltoesjal” kallar jag den. ;-)

En lista i mängden

Hittade en lista hos Engla som jag tänkte sno, så att jag har något att göra medans att jag väntar på att bilderna ska ladda in i datorn och tvätten klar så att jag kan gå och lägga mig. ;-)

Hur gammal är du? 33,5 år.

Hur går du helst klädd just nu? Hmm… Det som oftast är på är Molly-jeansen från Gina Tricot, Nike Air Max och en topp. Inte så avancerat… Dock längtar jag efter shorts och bikini.

Hårstil? Ofixat i tofs eller knut… Önskar att jag kunde ha sagt något roligare men hår är inte min starka sida.

Smink eller utan i sommar? Utan. :

Vad ser du fram emot mest just nu? SEMESTER. Och på allt som händer på semestern! Bröllop, bröllopsresa och massa annat skoj.

Är du blyg? Njae, jag skulle väl inte påstå att jag är framåt, men jag tror ingen direkt skulle kalla mig blyg heller.

Antal timmar sömn inatt? Räknar aldrig, man blir bara tröttare av att inse hur lite man sover.

Mår du bra just nu? Utöver att jag längtar något fruktansvärt efter semestern och känner mig lite pytte lite förkyld så känner jag mig som… Vanligt. Så bra antar jag. Haha!

Vad äter du i sommar? Grillad halloumi, sparris, majs och kyckligfilé i vitlöksmarinad. Mums! Eller något mer parmaskinka, basilika och balsamico.

Dricker? Bira, bira, bira, bärs, bärs, bärs! Skämt å sido… Det varierar. Men det är klart man funderar lite på alkoholhaltigadrycker så här på sommaren som sangriga, mojito osv.

Brukar du skratta för dig själv? Åh ja, jag är ju så sjukt rolig! ;-)

Favoritlåt just nu? Shots & squats. Haha! Oj så den fastnat i min hjärna. Men det är en bra träningslåt!

Planer framöver? BRÖLLOP, allianslopp och utbyggnad.

Pool eller strand? Badar helst i pool, men jag gillar att hänga på en strand.

Shopping eller sightseeing? Hmm… Båda? Känner att det enda inte behöver ta ut det andra. Men om jag måste välja något så tar jag nog sightseeing.

Nästa mål i ditt liv? Att gifta mig och köra 48 km i alliansloppet.

Vad behöver du mest just nu? Sova mer, träna mer, städa mer, planera mer, jobba mer, fixa mer, vara mer med mina barn, vara mer med Simon, träffa kompisar mer, rensa ogräs mer, ställa upp för andra mer och ja, kanske fler timmar på dygnet?! Pust. Haha!

img_9970

Och spaa mer! Här på väg upp till hotellrummet efter att ha spaat i Tallinn. :-)

Det börjar bli verkligt…

Igår hade vi prästen på besök inför bröllopet och nu börjar det verkligen bli verklighet. Shit pommesfrites, vi ska verkligen gifta oss! Just nu är jag dock mest rädd att min flummiga sida ska ta över vid vigseln helt, och jag ska stå och fnissa mig igenom hela vigseln. Jag är ju inte jätte bekväm med att vara seriös och i centrum så där.

Men, men! Simon är nog väl medveten om vem han gifter sig med så lite knas och fniss får han nog räkna med. Speciellt vid kyssdelen… Haha, omg. Hur ska detta gå?!

Annars är ju statusen på bröllopet helt i sin ordning. Mycket planering kvar, men det är liksom finliret, samt att få ihop ett schema. Allt som ska bokas är bokat. (Tror jag?)

OCH SÅ KLÄDER. HJÄLP!

Alltså, en av mina bra sidor trycker jag är att jag är bra på ta beslut. Jag går efter magkänsla och tänker ”Vad är det värsta som kan hända?” samt att jag tänker att man kan ju alltid ändra sig. Och det tar ju lite udden av att ha svårt att bestämma sig. Så det är bara att ta det som känns bäst och köra på.

Men nu, med kläderna. HJÄLP!

Inget känns riktigt bra och jag vet inte vad jag vill ha. Det ska vara snyggt, men samtidigt bekvämt. Lite sexigt, men inte visa för mycket. Osv. Inte klassigt brudigt, utan mer lite coolt. (Måste ju passa min tuffa personlighet, haha!) Gärna kanske lite hippie/boho-style. Men coolt. Och snyggt. Samt passa vid högsommarvärme.

Och just det. BILLIGT. Jag ska ha det EN dag, så jag vill inte lägga ner en massa pengar på en klänning som kommer att ligga och skräpa…

Hitills så har jag haft tre alternativ, och det är väl ett av dem som känns ok. En klänning får jag ha som backup (för sent att skicka tillbaka, beställde den i vintras), och den andra ska jag skicka tillbaka. Så då har jag en topp och en kjol. Kjolen känns bra, men är tveksam på toppen…

Men nu har jag två toppar, en kjol och en till klänning på väg hem.

Jag ordnar tydligen någon sorts budget-”Say yes to the dress”-show hemma hos mig. Någon som vill komma och se? ;-)

img_0454

Jag fick hem de rosa skorna och de är ju så fina… Dock blir jag tveksam där med. De är ju inte superbekväma… Men ändå inte så obekväma så att det hade vart ett lätt beslut att skicka tillbaka dem. Jag får ta helgen på mig och prova.

Min 20-kronors slöja från Ebay (skymtas på bilden) gillar jag dock mer och mer, så den kommer att få sitta på skallen på den stora dagen.

Hur gör man för att bestämma sig?

Sara och tänderna

Jag fick tandställning i slutet av 3:an på gymnasiet, dvs när jag var 18 år. Då när jag gick till tandläkaren så frågade de igen om jag ville ha tandställning, eftersom jag började närma mig 2o år så var det sista chansen om jag skulle hinna få det innan det var gratis.

Och helt plötsligt tänkte jag ”Varför inte, ok! Vi kör!” istället för ”NEJ.” som tidigare.

Jag hade tandställningen i nästan 1,5 år och jag gillade faktiskt att ha den. Jag tyckte att det var skönt att kunna klia sig under läppen på den och led inte mer än att det gjorde sjukt ont samma dag som de spände den och att det var jobbigt att äta äpplen om man inte skar upp dem i bitar. ;-)

Även fast jag var äldre än vad man vanligtvis brukar vara så tyckte jag att det var helt ok, och kan inte minnas att jag skämdes över att ha tandställning. Visst att jag inte gärna log på kort, men det hade jag ju inte gjort innan och började inte göra efter heller. ;-)

Det enda dumma och jobbiga var att när jag tog ur tandställningen så skulle jag ha en plastskena som gick hela vägen upp i gommen och gjorde att jag läspade och hade svårt att prata ordentligt med den i. Och just vid det tillfället så jobbade jag på ett ställe med långt namn med många S i (plus att jag ju heter Sara) så jag använde den inte mycket alls och då tog det ju inte många dagar innan tänderna hade flyttats tillbaka lite så att den inte gick på igen…

Men, men! Hade jag struntat i hur jag lät så hade jag troligtvis haft snyggare tänder idag, men de är ju ändå betydligt bättre än innan då mina hörntänder satt ovanför hela tandraden. Haha!

img_9841

18-årig (jag vet, jag ser ung ut… Lite jobbigt då, men något jag är glad för idag ;-) ) Sara på sin första utlandsemester, och med tandställning där bakom pussmunnen. Haha!

Om jag skulle göra något åt mina tänder nu så skulle jag inte välja att ha tandställning igen, även om mina tänder är långt ifrån perfekta. Orka liksom. ;-) Något jag i så fall skulle vilja göra är att bleka tänderna. Att vara en besatt kaffedrickare sätter sina spår.

Men i dagsläget när det kommer till tänder så önskar jag mest bara att den där förbannade visdomstanden slutar göra ont.

 

Snurrig/uppstressad

Jag blir alltid lite snurrig/uppstressad när det kommer till sjukhusbesök för barnen. Som imorgon, när Isak ska opereras för att byta ut rören.

Jag vill verkligen att han ska få operationen överstökad.

Men jag blir liksom så fokuserad på det så att jag blir överdrivet fokuserad på allt annat med på något konstigt vis. För ni vet ju hur bra fokus man får om man fokuserar på allt, nämligen inte så bra… Kroppen går all in så det blir svårt att koppla av. 

Hönsmamma deluxe, herregud, han ska ju bara byta rören… Haha!

Men så saknar jag mamma något så enormt, att ha någon att ventilera med som aldrig någonsin tycker att man är överdriven när det kommer till barnen och som bara finns där. Fy, vad jag saknar henne såna här dagar. 

Jaja, nu sussar pojken sött i sin renbäddade säng, nyduschad och fin. Klockan 11 ska vi infinna oss på sjukhuset och han ska fasta från 00, wish me luck, han klarar av att inte äta lika bra som jag. Dvs inte alls… (Note to self: KOM IHÅG ATT DU FÅR ÄTA.).


Min pojk, snart kommer du att få höra igen. <3

Att äntligen få sova

Alltså. Jag har i hela mitt liv vart en sån som tyckt att sömn är något nödvändigt ont. Klart man inte klarar sig utan, och det är kul att vara utsövd, men själv sovandet liksom? Inte så värst kul.

Men nu, efter 8 års störd sömn så kan jag se fram emot att gå och lägga mig! ÄNTLIGEN har det vänt! Och kroppen är som i chock. Jag får SOVA. Bara en gång per natt är jag upp med Isak och kissar, och bär över hans grejer till vår säng. EN YNKA GÅNG. Sen somnar vi om gott tillsammans i vår säng.

I slutet av graviditeten med Tuva så hade jag jätte svårt att sova, eftersom jag hade så mycket sammandragningar under dagen och de oftast släppte när jag lagt mig så tyckte väl Tuva som legat hårt omkramad större delen av dygnet att det var dags att sträcka ut och köra ett par kickboxningspass. ;-)

Lagom till att Isak föddes så började Tuva sova mer ok och bara vakna runt 5-6 gånger/natt och att det då bara var att stoppa om henne och att man inte behövde söva om varje gång. Och då kom som sagt Isak. Isak som till en början sov helt ok bortsett från att han åt med 1,5-2 timmars mellanrum DYGNET RUNT. Att han gick upp ett halvt kilo i veckan var inte särskilt konstigt… Men när Isak var två månader så blev han förkyld och sen höll det i sig, förkylningar, rossel (vid tre års ålder konstaterat astma), öroninflammationer, blod i bajset och ja. My god. ALLT. Jag minns att det var många nätter när han liksom aldrig sov helt. Slumrade lite så länge jag skumpade honom, men så fort jag råkade somna och slutade så vaknade han igen.

Sen har sömnen med Isak sakta men säkert blivit lite bättre, även om han fortfarande vaknade mycket och ville ta morgon vid 04 fram tills han var tre så är man ju glad över att man får sova överhuvudtaget.

Nu i efterhand så vet man ju att man klarar sig på typ ingen sömn i rätt många år (även om jag också undrar HUR jag klarade mig?), men lyckan över att få sova nu är ju STOR! 8 år med ångest inför natten som plötsligt bytts ut mot en längtan till skön och underbar sömn (skönhetssömnen verkar dock uteblivit. SKIT. ;-) ) är fasiken oslagbar.

img_9515

En bild som inte har något med texten att göra då… Men hittade ingen passande. ;-)

Simskola!

Tuva har börjat på simskola och igår så var hon där för andra gången, och hon tycker att det är SÅ kul. Hon bara strålade när hon kom ut till duschen (föräldrarna får hänga i omklädningsrummen under tiden) och berättade att hon hoppat i på det djupa och simmat på det djupa med. Duktiga unge! ♥

Min tanke var att hon bara skulle gå den här terminen så att hon lär sig simma ordentligt till sommaren, eftersom hon lärde sig så mycket under sommaren så vore det synd att kasta bort det. Men om hon tycker att det är så här kul som hon gör efter två gånger så kanske hon får fortsätta i höst. Om hon vill som sagt.

Jag vill ju gärna att hon lär sig simma, jag tror att jag kanske lärde mig i 6:an? Eller iallafall då på mellanstadiet då man var tvungen att ta simborgarmärket. Satan så jag fick kämpa med det! Haha! Och så pinsamt det var att inte kunna… Jag ville liksom inte åka och bada på badstränder där jag visste att jag kunde träffa på kompisar för att jag tyckte att det var så pinsamt. Sen var det kanske lite för att jag var så omogen så att jag tyckte att det var roligare att härja med småsyskonen än att spela cool på stranden. ;-)

Ska man ut och köra båt så kan det vara smidigt att kunna simma. ;-)

Ska man ut och köra båt så kan det vara smidigt att kunna simma. ;-)